Känslosam och jobbig vecka

I måndags kväll blev jag faster då min storebror fick en liten son. Jag pratade med honom på tisdag fm och han var så glad och stolt :-) Han var dock väldigt trött. BB var fullt så de hade fått vara kvar i förlossningsrummet under natten . De väntade på läkarbesöket men de skulle nog få vänta tills eftermiddagen då det var underbemannat.  Sen eftermiddag ringer mamma mig och berättar att de upptäckt att lilla Mike har en infektion i kroppen och läget är allvarligt. Bryter ihop fullständig och gråter hela kvällen av oro. Det värsta är att inte kunna prata med brorsan, att få krama om honom. Man vill hjälpa, man vill åka dit, man vill prata med läkaren. Men man kan bara vänta. Lilla Mike blir uppkopplad till massa maskiner och inlagd på spec. avdelning där de kan ha koll på honom hela tiden. I onsdags fick vi veta satt han svarat bra på antiobiotikan och blivit bättre men de väntar på blodsvaren som ska komma torsdag morgon. På torsdagen hör vi ingenting, varken mamma syrran eller jag vilket gör att jag tänker det värsta. Det kändes som om mitt hjärta skulle spricka. Sen eftermiddag ringer dock bror och jag bryter ihop. Men nu av lättnad. Mike mår mycket bättre!!
I helgen får de kanske åka hem hela lilla familjen på permission. Skönt för dem! Och jag är så glad för deras skull och lilla Mikey är så otroligt söt på de bilder brorsan skickat, sin pappa upp i dagen tycker ja! Längtar tills jag får träffa lille skrutten <3

Mitt i allt detta planerar jag ett dop. Dopet är nämligen på söndag. Tur att jag har mamma kan jag säga <3 Nu börjar allt dock falla på plats och mat, fika och lokal är kirrat! Nu måste jag bara träna på de verser som jag ska läsa..


Milo, Alex och Mike - vilken underbar liten kusintrio <3