Mitt finaste stöd

 Min lillasyster är mitt finaste stöd i allt. Det finns inte tillräckligt med ord i hela världen för att förklara vad hon betyder för mig och hur mycket jag älskar henne. När jag faller så står hon ALLTID där och tar emot mig och hon engagerar sig så i min barnlöshet och läser på om allt, hon kan nog nästan mer än mig :-)

På sin blogg hade hon skrivit detta fina <3
Jag känner hur jag kokar när jag läser allt detta. Hur enkelt vissa människor ser på ofrivilligt barnlösa. Jag har ont i mitt hjärta varje dag. Varje dag värker det för att den personen som skulle bli världens bästa mamma inte blivit det än. Att de fortfarande är barnlösa föräldrar. Men -
"Det är i motvind som en drake reser sig."

Fina syster - du gör mig så otroligt stark och det är med stöd av sin lillasyster som storasyster reser sig <3

Spraydag 1

Nu är det dags för IVF andra omgången och jag började idag spraya med nässprayen suprecur. Den ska nu tas i två veckor framåt varje dag klockan 6, 14 och 22. Måste. Komma. Ihåg.
Precis som förra gången jag började spraya känner jag mig konstig i kroppen. Kunde inte riktigt sätta fingret på känslan men så kom jag på det, rastlös, jag känner mig rastlös. Det känns i hela kroppen, ett pirr liksom och en rastlöshet. Men jag är samtidigt trött och orkar inte göra nåt med min rastlöshet. Men det kan ju bero på att det varit en lite jobbig dag. Eller så håller jag på att bli avtrubbad? 

Hur som haver, nu är vi på gång och det känns faktiskt skönt. Vill så gärna att det ska gå vägen och att jag kommer ha en liten bebis i magen snart...

Barn till varje pris

Tyckte nog inte att programmet var så jättebra men det beror nog på att man själv är inne i och mitt uppe i allt och då kräver man nog lite mer för att man ska tycka att programmet är wow! Jag tyckte så otroligt synd om kille som inte hade några spermier... Det syntes hur mycket han längtade efter barn och så kan han aldrig få bli biologisk pappa.. hårt..
Blev irriterad på hon som inte ville ha några barn och som tyckte att alla lika gärna kunde dö..Hon mådde nog inte så bra.. Självklart får hon tycka som hon vill men hon ska faan inte döma andra...GÅ EN MIL I EN PERSONS SKOR INNAN DU DÖMER! Kändes som om panelen försökte diskutera vem som hade mest rätt men det finns aldrig några rätt när de kommer till folks känslor... så. Nu har jag spytt ur mig lite!

Imorgon klockan 6.00 börjar jag spraya med suprecur och sen blir jag antagligen successivt argare för var dag. Förra gången tyckte jag inte att jag märkte nåt men såhär i efterhand kan jag ju se att jag var väldigt arg och hade lite tålamod och kort stubin, något jag i normala fall har enormt mycket av. Men det är som det är och nu börjar jag känna lite hopp, inte mycket, men lite inför andra ivf:en.
Håll tummarna för mig!!!

Barn till varje pris

Så lyder titeln på det program om barnlöshet som har premiär på SVT klockan 20.00 ikväll.
Jag hatar titeln. Barn till varje pris?? Bara titeln får oss barnlösa att framstå som galningar. Till varje pris? Låter ju som om vi skulle kunna gå över lik för att få oss ett barn...

Och kanske är det så??

Jag vet inte men jag gillar inte titeln. Skulle vilja döpa om programmet till "Tänk om du inte kunde få barn vad ont du skulle ha i ditt hjärta och hur längtan skulle tära på hela dig och varje gång du ser en liten gullunge så dör en liten bit av dig". Så. Då skulle nog folk i omgivningen fatta hur det är att inte kunna få barn.

Men jag ska ge programmet en chans, det ska jag!

En dag i taget

Jag tar en dag i taget.
Jag är inte speciellt ledsen.
Inte speciellt glad.
Inte speciellt arg.
Inte speciellt förväntansfull.
Inte speciellt stark.
Just nu tar jag bara en dag i taget. Och väntar...

Tankar just nu

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för jag vet inte riktigt hur jag känner just nu, livet känns liksom pausat tills den 28 september..
Jag är inte den jag förut var, nu är jag ledsen och besviken på livet och så har jag aldrig tidigare känt. Har svårt för att vara genuint glad för jag har sorg i mitt bröst. Orkar inte träffa folk, orkar inte prata om allt...
Men jag har fina vänner som stöttar och säger fina saker och det värmer. Ni är fina vänner, förlåt för att jag inte orkar vara en fin vän tillbaks...Ni vet vilka ni är; Syster och lilla M, H, J, C och J <3

Tankarna kring adoption finns, det känns dock långt bort och jag vill nog inte att det ska vara närmare heller. Jag vet att vi kommer att adoptera om vi inte kan få biologiska barn men jag är inte beredd än. Kan inte ta det till mig. Vill inte tänka tanken att jag aldrig ska få ha en bebis i min mage, aldrig få föda, aldrig få hålla ett litet knyte i min famn som liknar oss... Jag är inte redo.

IVF 2 påbörjad

Mensen var sen. Men den kom. Och jag bröt ihop. Att mensen var sen gjorde att jag hoppades på ett mirakel. Jag drömde till och med att jag hade fått en liten dotter och hon var det finaste jag sett. Massa mörkt hår och runda små kinder. Men det var en dröm... En ouppnåelig dröm känns det som nu...Usch jag blev så besviken. Igen. Att jag aldrig lär mig att jag inte ska hoppas..
Ringde rmc i allafall och ska den 28 september börja med nedreglering dvs nässpray. Men jag känner inget hopp och rädslan för att aldrig få barn har aldrig varit så stor...

Here we go again

Jaha då kör vi en repa till då. Dags att plocka ut nya ägg och hoppas på att det går bättre denna gång. Denna gång höjer vi dosen.
Det känns.. vet inte om jag ska vara ärlig...jag tror att mycket av mitt hopp dog med mitt sista embryo - det visade bara hur skört allt är och hur enkelt det är att få sitt hjärta krossat, sina drömmar krossade...
Jag känner mig stressad. Känner mig bräcklig. Och sårbar. Sköterskan i måndags skulle bara ta ett blodprov men jag drog bort armen två gånger och fick nästan panik. Panik för att det gör ont. Jag har fått utstå så mycket som gör ont att jag inte orkar mer...nu gör ett nålstick i armen väldigt ont och det känns ju egentligen knappt.
Jag försöker hålla mig positiv och säger "skönt att vara igång igen" "bara att hålla sig positiv"  men egentligen så känner jag nog ingenting. Jag är inte glad, känner inte hopp..
Usch vad negativt inlägg men jag är inte på topp just nu känner jag...Väntar på mensen som bör komma vilken dag som helst så vi kan köra igång...Väntar inte på mensen och hoppas att jag mirakulöst blivit gravid...