Dagen innan julafton pirret...

Har ju letat efter stämningen. Julstämningen alltså. Syrran säger att det är lika bra att lägga ner. Att vi är vuxna och julen är för barn, "vi hör inte bjällran längre" säger hon men jag vet att hon ljuger för hon älskar ju julen och bor ju fasiken granne med tomten (den enda certifierade i Svedala!!).
Ikväll gick jag upp och nattade Alex och Danne började sätta ihop Ikea-köket som vi köpt till Alex i julklapp. Sen smög jag ner och la alla klapparna under granen. Och då, då kom pirret! "Imorrn är det julafton"- kan ni fatta- pirret!!
Det ska bli kul att se Alex min imorrn när han får se köket. Och öppna paket med kastruller, slevar och annat som han älskar just nu!! Han kommer säkert bjuda på en liten glädjedans om jag känner honom rätt ;-)
Magiskt att vara mamma i dessa tider <3

Från början...

Sitter och läser mina gamla inlägg och bölar. När man är inne i barnlösheten så är det bara ett enda kämpande och det känns som om man är själv mot världen hela tiden. Men när jag nu läser mina gamla inlägg så ser jag hoppet. Mitt hopp. Som jag inte trodde att jag hade just då. Och kämpandet. Fasen vad stark man har varit ändå :-)

Så här började bloggen:

"Skapade mig en blogg för att kunna få stöd från er andra mammor utan barn. Läser många bloggar för det är så skönt att få stöd och inse att det finns fler som längtar så oerhört efter ett litet knyte.

Jag har alltid älskat barn, varav mitt val av yrke som förskollärare, men har alltid känt en oro över att kanske inte kunna få barn. En känsla som legat och gnagt, som kanske de flesta kvinnor har? För fyra år sedan bestämde vi oss, jag och D, att det var dags att göra vår familj större. Men mensen fortsatte att komma och oron blev större och större. Vi tog kontakt med rmc i linköping och hoppades att det skulle lösa sig fort. Inga förklaringar till barnlösheten hittades och vi fick hormonstöd med mera. Inget hjälpte. Sommaren 2010 hade jag lyckats bli gravid utan hjälp från rmc men det slutade med ett utomkved. Vi började med IVF, eller rättare sagt ICSI, men det gick inte vägen. Två embryon frös vi ner och nu ruvar jag på ett av dem och hoppas allt vad jag kan.

Som sagt, ruvardag 8, och jag letar hela tiden efter tecken. Är jag mer trött? Hungrig? Mår jag lite illa? Känner jag mig yrslig? Klämmer på brösten för att känna om det ömmar...Ni vet va? Känner igen er? Vill bara att testdagen ska vara här, ska testa 9:e juni. Hoppas hoppas hoppas..."

Det blev ju inget plus på stickan den gången och inte på länge efter det heller . Men jag kämpade vidare och gav inte upp, även om jag gjorde det mentalt många gånger... If your´e going through hell, keep going. Och det gjorde jag.
Och när jag väl kommit igenom så fick sagan ett väldigt vackert slut:

Dan före dan före dopparedan!

Och vi vill passa på att önska alla en GOD JUL!

Var fasen är julstämningen???

Samma visa i år igen. Julstämningen kommer i början på december men så försvinner den?! Idag är det den 17 december och bara några få dagar kvar till jul. Jag har gjort allt som man "ska" för att få julkänsla men nej, den infinner sig inte. Beror det på att snön kom och försvann lika fort? Vet icke..

Julklappsköpen går också trögt i år. Har köpt massa klappar men inget som folk önskat sig?? Vad hände liksom?! Ja ja, det är tanken som räknas :-)

Tog en semesterdag och så julshoppade jag och systeryster <3

Hade min Luciafest som är ny tradition för i år. Bjöd på litet miniplock av juliga mater :-) Och så saffransmousse till efterrätt som syrran tyckte var kanongod och mamma sa att man behövde vänja sig lite (hehehe) och kan hålla med, den blev godare ju mer man åt :-)
Kusinerna busade och Alex tyckte att alla skulle dansa. Hade "brasa" med julmusik på tv:n och då ville Alex att alla skulle stå där och dansa så han gick och hämtade alla en efter en :-) Han fullkomligt ÄLSKAR att dansa!!!!

 Alex hade namnsdag den 12/12 och fick då en lastbil. Milo såg den och blev så förtjust, "en sån vill jag ha!" Så sicken tur att hans moster köpt en till julklapp då :-) 

 Granen står så grön och grann i stugan la lala lal lalala

 Små juleplock

 Fian familjen <3 

Alex älskar att jävlas med sin moster och här är han ute efter hennes örhängen :-)

 På lördagen tog vi en långpromenad med hundarna och det kändes som om det var typ september/oktober?

 Alex sprang och sprang och sprang :-)

Idag har Alex och jag varit ute och pyntat i trädgården lite. Jag hoppade efter granris och Alex skrattade så han kiknade. Filmade och han skrattade lika mycket när han fick se klippet :-)

Älskade unge, vad var livet innan dig?

<3

13 dagar kvar till dagen D

Kan ni fatta att det är jul om 13 dagar?! Helt sjuuukt vad fort tiden går! Imorgon har jag semester (gött att jobba onsdag, ta semester på torsdagen och jobba till två på fredag och då blir det mest luciamys :-), anyway: imorrn ska syster yster och jag shoppa julklappar tillsammans. Ska bli mysigt att umgås sådär som bara systrar kan. Min syster är nämligen såå rolig! Och snäll! Och smart! Sen blir det hem och fixa allt inför fredagen för då har jag visst bjudit in till luciafest på kvällen med nära och kära! Ska bli kul!!
Snön kom och försvann. Surt :-( Alex tyckte det var så roligt att åka pulka men mest att gå omkring i snön :-)
Vi ammar inte längre på dagen men kvällen blir svårare att få bort känner jag, om jag inte tar till drastiska metoder då. Sååå sugen på en bebis!! Men vill inte ha för tätt. Jag skaffar inte syskon för att Alex ska ha nån att leka med, han har ju Milo!, utan för att jag vill gosa gosa gosa med bebisen :-)

ÄÄÄÄNTLIGEN!!!!

Alltså det där köket.
Vad ska man säga?
Jag började i slutet på sommaren. Sa "ja, köket tar väl en vecka att måla , två om jag inte skyndar mig". Och köket blev klart i lördags! MEN då har JAG gjort ALLT själv! Målat på måndagar och tisdagar då Alex sovit lunch. Och det var ju liksom inte bara ett lager som behövdes utan fyra. Men det vart bra. Och kostade typ 750 kronor :-) Sen ska vi in med en ny kyl och frys på torsdag och den kostar ju lite men ändå!!

Vilken stress det har varit. Varenda liten tid som blivit över har jag målat. Inte hunnit blogga, sitta ner, eller träffa vänner. Bara målat. Igår när jag la Alex skyndade jag mig för att måla men kom då på att jag inte behövde det utan kunde i lugn och ro slå in julklappar. Vilken känsla.
Har varit som ett tungt moln över mig och jag har varit otroligt stressad hela hösten. Haft huvudvärk typ varenda dag.
Annars har jag hunnit med att gå på Schulman show med syrran, bakat lussebullar (som var helt degiga och omöjliga att baka ut så fick lägga klibbkluttar istället på plåten, kompisen Camilla som var här och såg allt föreslog att jag kunde säga att Alex bakat de, men när de gräddats färdiga var de oh så ljuvliga. Fula. Men ljuvliga!) bakat julgodis med mamma, syster och Milo, julpyntat, varit med min son (det roligaste som finns, de händer såå mycket hela tiden och han är verkligen en kanonkul figur, sådär härligt fånig :-) )

Nu är det bar två veckor till ju och då är jag ledig i två veckor. SKÖNT! Blir helt utmattad av att jobba tre dagar *blink blink*

 Köket före:

 Köket efter:

 Nu är det bara golvet kvar och jag vill ju gärna måla det vitt. Frågan är hur smidigt det är när man har små barn och hundar??

Roligast just nu enligt Alex...

...är att blaska med vatten!! Minns när Milo hade den perioden :-)
Alex tar fram ett decilitermått ur lådan och så drar han stolen mot diskbänken och det betyder att jan vill stå där och blaska. När jag lagade mat idag så drog han ut lådan och tog ett mått. Sen gick han. Hmm.. Jag gick för att se vart han tagit vägen och då hade han gått in i badrummet, vänt på tvättkorgen, och ställt sig på den. Vid handfatet. För att blaska. Smart liten kille det där :-)
Andra saker som roar just nu är kastruller och dess lock, bollar, härma djurläten, dricka ur glas och att pussas ock kramar. I mängder. Jag njuter kan jag säga! :-)

Köket är snaaaart klart. Dags att börja julpynta.
Och så fick jag inte plats på någon förskola i vårt område så då blir Alex hemma ett halvår till och jag fortsätter jobba 3-dagars. Såååååååååå JÄVLA GÖTT!!!
Har nog varit stressad för att jag inte velat att Alex ska börja förskola än och inte känt mig redo att jobba 5 dagar och vara borta från honom. Jag har kämpat så hårt för att få den lille killen och vill vara med honom jämt!!! Så det var en tung sten som försvann. Skönt <3

Den som är glad åt lite...

...har mycket att vara glad åt!

De säger att det ska komma snö inatt

Hoppas. Längtar efter vit mark så att julkänslan kan infinna sig. Det kommer att bli en toppenjul känner jag. Fira hos fina farmor den 23:e, hos mamma och pappa på julafton (såklart) med mina syskon och så hos Dannes föräldrar på juldagen. TRE julaftnar alltså :-)

Har slutat att amma på dagen (typ). Nu är det kvällen som ska avvänjas. Två nätter i rad har jag inte fått sova så bra och vaknat med ont i hele kroppen. Anledning? Alex ligger på mig och använder mig som mänsklig napp. Vaknar av att jag ligger på rygg och har ont överallt. Försöker flytta på Alex och ge honom nappen istället men då skriker han. Så det kan nog bli några jobbiga nätter framöver..
Tips tages tacksamt emot :-)

Littlephant

ÅÅÅÅHHHH låter jag varje gång jag ser nåt från Camilla Lundstens design Littlephant.
Har köpt kläder till Alex av henne och sen har jag blivit  KÄR! Vill ha allt!!

Titta och njut:

 Sååå fina och färgglada kläder!

 Tur att nuvarande skötväskan gått sönder, kan behöva en ny tror jag!

 Till nästa barn SKA jag ha den där urgulliga elefantan som är en speldosa och spelar "over the rainbow" åååhhhhh

Skojsig tavla till Alex rum?

De har ju inte bara barnsaker utan också underbara kuddar, muggar, med mera. Mmmmm

Lyckligare än nu blir jag inte

Ända sedan Alex kom har jag haft stunder då jag då jag nästan fått som ångest. De kom när Alex var en bebis och jag satt och ammade. Sedan kom de alltmer. Till slut förstod jag att de var lycka. En sån där lycka då det känns som om hela bröstet ska spricka och man bara vill skrika rakt ut och hopppa och springa fort och.. ja ni vet! Glädjerus kallas det ju!

I söndags dukade jag och Alex fram frukost i vardagsrummet, satte på en "brasa" på tv:n. Med julmusik! Och så väckte vi pappa Danne! Där satt vi och myste tillsammans och jag tittade på mina fina pojkar och sa "Lyckligare än nu blir jag inte". Det var en underbar känsla

Och så tänker jag på pojken som blev ihjälslagen i Ljungsbro. På hans mamma. På alla mammor som förlorat sina barn.  Och så vill jag bara gråta. Och hata! Hata alla som förstör och jag önskar dem inget annat än ondska och död!!

Var rädda om varandra och älska varandra.
Man måste inte svälja ilskan. Man måste inte kasta den på någon. Man kan släppa den!

 Mys på högsta nivå. Ååå längtar till jul!! :-)

Alex bästa just nu; att hjälpa pappa borra och montera saker. Han är sååå stolt när han får hjälpa till och pappa berömmer honom <3

HALLOWEEN

Bjudna på fest till denna. Behöver jag säga mer??

Mitt lilla skelett somnade sedan gott när vi kom hem. Kan säga att det var lite spooky att ligga bredvid ett självlysande skelett och sova..

Om amningen

Jo men jag bestämde mig ju för att sluta och det var kanske det som räckte egentligen. Jag behövde lite tid på mig att  mentalt få sluta och Alex trappade då ner. Men jag ammar fortfarande när Alex och jag vill även om det inte bli lika ofta och sällan på dagen. När jag var på Bvc kunde min sköterska inte förstå varför jag skulle sluta om jag inte var redo?! Hon tyckte att det var absurt och menade att han bara är 15 månader och att det inte är länge att amma men Sverige i ett nötskal. Och så är det verkligen. Sverige är ett land där allt ska skyndas på och det finns metoder för allt så att din tremånaders bebis slutar amma och börjar äta mat, kan somna själv och sova i egen säng i eget rum och hej faderullan och FAAN vad sur jag blir!!! På mig själv! Som ibland känner stressen och pressen men efter att ha pratat med Bvc Susanne så känns det mycket bättre och nu lyssnar jag inte längre på NÅN utan ammar på så länge JAG vill. Okej.

Annars är livet fint. Lite stressad och jag vet liksom inte varför. Men det reder väl ut sig. Jag är nog bebissugen igen. Men då måste jag sluta amma. Och det är jag ju inte hundra redo för. Och Alex växer så fort, för fort och ska kanske börja förskola i januari och han är för liten tycker jag. Mammas lilla lilla bebis. Jag har SVÅR separationsångest och litar inte på att nån kan ta hand om honom utan jag, hans far och våra nära. Danne sa häromdagen att Alex är så mycket modigare när jag är med, om vi är nånstans. Då blev jag varm i hjärtat och så nästan tjöt jag "han behööööver mig lika mycket som jag behöööver honom!" :-) Herrugud all denna kärlek, jag kommer behöva ett helt lager med ungar annars kommer jag kväva Alex med kärlek ;-)

Och Alex är så underbar att vara med och så duktig och smart. Han dukar fram mat på bordet, dammsuger (samma ställe hela tiden men ändå) , hämtar saker man ber om och babblar och bubblar massa. Och kramas och pussar med oss och med hundarna :-)

 Han tycker att det är smarrigt med clementiner och har lärt sig att skala själv!

 Han fick nya nappar och kunde inte bestämma vilken som var bäst så han körde båda samtidigt :-) 

 Och så är hans rum klart. Lekrum alltså för han sover ju bredvid sin mor :-)

Glädjen när han fick ny matta och små korgstolar! Alltså han dansade omkring och pussade på mattan och var helt till sig :-)

 Han går in på sitt rum och sätter sig i sin stol och det är ju såååå sött!!

 Balta med vatten är roligt! Och lärorikt!

Hjälper mamma att baka, mjöl är roligt!

I mitt hjärta tänder jag ljus

För de barn som aldrig fick födas eller som slets ifrån oss alldeles för tidigt. Ni är älskade änglabarn <3

Kittekatten

Idag var vi bjudna på frukost hos Jenny och hon hade dukat upp massa med gott och tänt ljus, mys! Alex var inte ett dugg blyg utan vandrade rakt in och babblade på :-)

Sen åkte vi hem till mamma och pappa, som var iväg till Ullared, för att ta hand om deras hund Selma. Katten var också hemma och låg och myste i sin koja. "Kittekatten!" utbrast Alex och blev så glad. "Vad säger katten?" frågar jag. "Mauuu mauuuuu" låter han då med sin ljusaste röst :-) sååå söt!! Jag pratar med min son!!! Så fantastiskt!! När blev han så stor? Sedan matade vi katten och Alex ville bokstavligt talat mata katten med sked, hon åt nöjt och Alex var stolt som en tupp!! <3
Han älskar verkligen djur! När vi skulle åka hem gav han Selmis en puss. Med tunga.

Ni kanske undrar hur det går?

Med min sluta-amma-plan alltså. Steg ett var ju att inte ge tutten på dagen. Hmm lättare sagt än gjort! Men när jag har jobbat hela dagen och kommer hem till mitt lilla gull är det oerhört svårt att neka. En dag har vi klarat dock. Men det blev en jobbig dag. För mig!!
Jo det var så att vi hade klarat oss denna dagen utan amning. Jag såg fram emot kvällen. Då jag skulle få amma :-) Jag höll på att städa iordning i köket och då säger Danne "Alex är jättetrött, jag går och lägger honom" och innan jag hunnit reagera går de upp för trappan. Jag hör att Alex gnyr lite missnöjt och jag börjar gå mot trappan, redo med mina bröst. Då tystnar det. "Går det bra?" frågar jag uppåt. "Ja" säger Danne. Jag smyger upp för trappan. Redo med mina bröst. "Vill han ha tutten?" viskar jag. "Nej han sover" viskar Danne tillbaks. "jaha.." säger jag och går ner igen. Känner mig tom. Obehövd. Min son klarar sig utan mig. Och det är ju bra! Men hur ska jag klara mig???

Hans pussar är ren kärlek

"Kan mamma få en puss?" säger jag.
Då kan det hända att han flinar och så springer han åt andra hållet :-)
Men för det mesta, så kommer han fram och pussar mig mitt på munnen. Är han extra kärleksfull kör han med öppen mun. Och så lite tunga på det!
KÄRLEK :-)

Och så var det dags att sluta amma

Fy fasiken så jobbigt. Att sluta alltså. Vill inte men nu är det dags. Alex drar i min tröja och vill ha tillgång till brösten i tid och otid och jag har blivit mer som en vandrande napp för honom. Ett sug tar han ibland och så ska han ner och leka igen.
Jag gör mig ingen brådska dock men jag tänker att vi ska ha slutat helt till årsskiftet.

Min plan ser ut såhär:
Först slutar jag amma på dagen (det har jag egentligen gjort för de dagr då jag jobbar amma han ju inte alls men så är jag hemma och då kan det hända (!!) att jag ammar. Så första steget blir ändå att sluta med det och erbjuda annat närhan vill ha tutten. Distrahera!
Steg två blir att sluta amma vid läggning. Pappa får istället ta läggningen i början. Alla dagar. Alex tar välling och det går bra när jag inte är där. Får han välja väljer han mammas mjölk. Såklart :-)
Steg tre blir att inte ge honom tutten på natten. Han sover mellan oss, och kommer att få fortsätta göra det så länge han vill, eller vi vill. Jag har ju haft honom bredvid mig sen han föddes och har han vaknat til så har jag lagt intill honom till mig och ge tutten en stund och så har vi kunnat somnat om. Det har resulterat i noll sömnlösa nätter under hela hans levnadstid. Skönt för mamma, pappa och barn! Han har alltså inte varit vaken en enda natt. True story!

Några tips från er som slutat amma?
En del menar att man ska sova i annat rum och låta pappan ta barnet när det vaknar och det kanske innebär att barnet skriker i några nätter men sen blir det bra. Sådant funkar inte för mig. Då brister mitt hjärta och det är väl onödigt ändå..

Höst på Björkhamra

Jag älskar verkligen mitt hem och vår underbart stora trädgård (2500kvm) och jag har ständigt hundra nya projekt på gång. En jävla massa jobb säger Danne, ett hus som lever tycker jag :-)
Just nu håller vi på med kök (ja veeet, inte klar än!!), matplats och Alex lekrum. Jag hinner även ändra mig femtioelva gånger under projektens väg så frågan är om jag nånsin blir klar :-)

Hur som, jag tycker att det bästa som finns är att vara hemma och fixa och dona och nu när hösten kryper på blir man så sugen på att tända brasan här hemma och bara mysa.
Trädgården var alldeles grön och så över en natt ändrade löven färg och blev alldels gyllengula. Hela marken fylldes med löv och det andra såg som jobb, att kratta bort alla löv, såg jag och Alex som en chans till lite hopp i lövhögar och skottkärre-åkning!