Vecka 8 (7+1)

Dagarna rullar på och jag oroar mig för mitt lilla gryn hela tiden, varje vaken stund på dagen. Försöker verkligen att inte stressa men hur lätt är det när alla på jobbet trillar av pinn och blir sjuka?
Längtar oerhört mycket till nästa onsdag då vi ska göra ett VUL igen och jag hoppas att grynet växt till sig och att hjärtat tickar på starkt! Varför ska man var så rädd hela tiden att man inte kan få njuta av att man är gravid? Är det såhär för alla som är gravida? När vågar man tro på att ett mirakel har skett och kan börja njuta? Eller kommer man att vara ständigt rädd i 9 månader?
Nyss när jag satt i soffan och slappade så fick jag det tungt att andas och så började pulsen att slå vansinnigt snabbt. Har någon mer varit med om detta?
Blev lite oroligt och googlade runt (jag vet att man inte ska det men kan inte låta bli) det stod iallafall att när man är gravid så ökar cirkulationen och det krävs mer syre eller når liknande. Storken; du arbetar väl inom vården - nåt du känner igen?

Sen vill jag bara passa på att tala om hur mycket jag älskar min lillasyster som är mitt största stöd. När jag ringde syrran och berättade om lilla grynet och det tickande hjärtat så blev hon så lättad att hon grät. Och hon gråter inte för mycket. Det visar hur mycket hon bryr sig <3 Älskar dig lillasyster <3

Stanna kvar nu hjärtegrynet - din moster längtar efter dig <3

Award

Tack snälla Marielle för den fina "awarden". Jag blev verkligen jätteglad när jag såg att du nominerat mig! Jag ska svara på dessa frågor och skicka vidare utmärkelsen till fem andra bloggar och dessa blir: När storken flyger förbi, Min ivf resa, Du fattas mig nu, Allting går!!...eller? och Oförklarligt barnlösa.

Varför började du blogga?
 Under hela vår utredning och behandlingar hit och dit så läste jag andras ivfbloggar för att få reda på mer. När jag förlorade lilla bönan så blev livet otroligt jobbigt och jag behövde få ventilera med människor i samma situation som kunde förstå och stötta. Bloggen har gett mig oerhört mycket och mina läsare är ett oerhört stort stöd.

Vilka bloggar följer du? 
Jag följer alla bloggar som ni ser till höger och gläds och gråter med dem. Sedan följer jag en hel del andra  bloggar.


Favoritfärger?
Vitt vitt och åter vitt :-)


Favoritfilm?
Skottår (Leap year). En feelgood film som alltid gör mig på bättre humör och sugen på att åka till Irland!

Vilka länder drömmer du om att besöka?
Irland men det är nog för att jag har romantiserat bilden av Irland och tror att det ska vara som i filmen. När vi åkte till Paris trodde jag att vi skulle svassa omkring på gatorna a la Carrie i sex and the city med fransk musik i bakgrunden. Verkligheten var nåt helt annat. 

Tvillingar

Rmc ringde på utsatt tid och jag berättade för henne om blodet och min oro för utomkvedshavandeskap igen. Hon tyckte dock inte att jag skulle oroa mig då det var så pass lite blod och jag inte kände någon smärta (förutom den i hjärtat då). Så hon tyckte att jag skulle ha lite is i magen tills på torsdag då vi skulle göra ultraljud. Men det brast för mig och jag grät i telefonen så hon bad mig vänta för att se om hon kunde hitta en ledig tid imorrn. När hon kom tillbaka sa hon; Nä jag hör att du är så ledsen och orolig, hur dags kan du vara här?
Jag ringde D på jobbet som kastade sig i bilen och hämtade mig och sen bar det iväg till rmc. Väl där så gjorde läkaren ultraljud och konstaterade tvillingar. Den ena hade ett fint starkt tickande hjärta och tårarna rann nerför mina kinder av glädje. Min fina lilla med sitt tickande hjärta <3 Tyvärr hade den andra nog dött. Hon kunde inte vara helt säker men tyckte att det såg ut som mycket blod i och kring fosterblåsan. Självklart är jag ledsen för den som inte klarade sig men mest glad för den som faktiskt lever och finns kvar hos oss. Snälla stanna kvar hos mamma och pappa nu!! Fick en bild på vårt hjärtegryn som jag satt och stirrade på länge sen. Det är bara ett litet litet gryn men det är vårt gryn och det finaste gryn jag sett!
Hon ville träffa oss om en vecka igen så på onsdag ska vi tillbaka för ytterligare ett ultraljud. Ååhh håll tummarna för mitt lilla gryn nu <3

Utomkved?

Varför varför varför händer detta? Jag grät mig själv till sömns igår och har knappt sovit en blund inatt. Jag är säker på att jag fått ett utomkvedshavandeskap igen. Läste på lite och det står att om du haft ett utomkvedskap så är risken större att du får ett igen och vid ivf är risken större än vid "vanlig" gravidet. Så mina odds ser ju inte så bra ut. De ser för jävliga ut minst sagt..
Bara gråter och gråter just nu... Jag vet att något är fel, det var för bra för att vara sant...
ringde RMC direkt imorse klockan 6 men de ska inte ringa tillbaka förrens kvart i åtta. Känns som en evighet dit.
Jag antar att jag får åka in och göra ett ultraljud och jag är säker på att jag får se samma mardröm som förra gången. Min lilla fina med sitt tickande hjärta. Men på fel ställe...

Snälla snälla låt det inte vara så!

Blod

Gick nyss på toaletten för att kissa. Torkade mig och såg blod på pappret. Såg då att det droppade ner blod i toaletten. Inte så jättemycket. Men ändå blod.  Nu har det dock slutat.
Är allt över nu?

Nu går jag in i vecka 7...

...och det närmar sig ultraljudet nästa vecka. LÄNGTAR SÅÅ <3 Oron börjar faktiskt lägga sig lite och jag börjar mer och mer våga tro på att jag är gravid, får påminna mig lite  ibland om att det inte är en dröm. Men det är så svårt att ta in, i sommar kan jag ha två eller en liten pluttis i min famn... Men vi tar en dag i taget! Börjat bli lite illamående också, mest på kvällen. Och brösten blir bara större och större, till D:s förtjusning :-)

Den ständiga oron

Jag kan inte skaka av mig denna oro som ständigt gnager i bakhuvudet, i hjärtat. Jag är så orolig hela tiden och livrädd för att något ska hända. Häromnatten hade jag ständig magvärk och kunde inte sova, bara väntade på att det skulle börja forsa blod och allt skulle vara över... Är det fler som haft så i vecka 6?
Svullnaden har gått ner på magen och den är inte lika öm längre. Bra eller dåligt? Brösten är fortfaradne ömma men inte lika mycket som förut. Bra eller dåligt? Med lilla bönan mådde jag fruktansvärt illa på morgnarna men nu gör jag inte det. Bra eller dåligt?
Förstår att det kan vara olika symptom och att ingen graviditet är den andra lik men just nu vill jag bara ha tydliga tecken på att dem/den finns där.
Den ständiga oro, jag blir galen. Den tar ju bort all glädje över att faktiskt vara gravid. Jag vill bara att det ska bli den 1 december så jag får se att de lever och mår bra.
Grattis Marielle till plusset! Så glad för din skull :-)

Vecka 6

Idag går jag in i vecka 6. Tiden går fort, tiden går sakta. Vill så gärna att 1 december ska vara här så jag får se att allt är bra med grynen. För nu är jag bara rädd och orolig. Och arg. Eller rättare sagt pissförbannad. Spyr på allt och alla men såhär blir jag när jag är orolig - då vill jag bara stänga in mig och vara.
Vill bara veta att allt är bra så jag kan få börja glädjas.
Fortfarande öm och svullen och trött.

Vecka 5 (4+4)

Inne i vecka 5. Trött och orolig. När jag äter får jag ibland magknip efteråt. Vaknar på natten och har ont i magen. Men när jag fått gå upp och kissa så brukar det släppa.

Snälla stanna kvar hos oss!

Testdag idag!

Idag är det den officiella testdagen så testade imorse. Ett tydligt plus!Härligt!
Ringde till rmc med de glada nyheterna och fick tid den 1 december för ultraljud. Längtar! Ska bli spännande att se hur många de är och att de mår bra.

Har ont i magen. Den är troligt öm och ibland får jag nästan magknip. Blir så orolig. Frågade rmc idag om det var normalt och hon sa att det var det, speciellt eftersom jag hade så många äggblåsor. Och blir man gravid så kan symptomen förvärras. Är det någon mer som känt såhär??
Är ju livrädd att få missfall eller att de vandrat ut i äggledaren och det slutar med utomkved igen...
Men det är väl såhär det är, när man är barnlös så är man ju så rädd att något ska gå fel, man tror knappt på att mirakel kan ske...

Äntligen!

I lördags på ruvardag 9 så tjuvtestade jag på kvällen. PLUS! Tog ett nytt på söndagsmorgonen, PLUS! Tog ett idag oxå på morgonen PLUS - ett så jävla tydligt plus. Jag missbrukar testen jag vet, men jag har ju aldrig plussat förut (utom vid utomkvedet men då tog jag ju inget test hemma). Första riktiga plusset!! Testdag på torsdag egentligen men jag vet ju redan svaret. Kommer dock ta ändå för det är ju så härligt att se det där pluset. Tänk vad många tårar jag gråtit över minus. Minus minus minus. Och så äntligen ett plus. Kan knappt tro att det är sant.
Så glad så det finns inte. Och så rädd så det finns inte. För tänk om det är ännu ett utomkved. Tänk om de hinner dö innan ultaljudet.

Men jag tänker vara glad så gott det går. För äntligen är jag gravid! Och nu hoppas jag bara att båda grynen växer och mår bra!

Ruvardag 10

Idag är det ruvardag 10 och jag har en molnande huvudvärk som inte vill släppa, samtidigt som jag har lock för öronen - usch vad det är jobbigt när man hör sig själv andas i huvudet!
Ömma bröst och lite magvärk.
<3 <3

Ruvardag 9

Imorse vaknade jag tidigt och mådde illa. Ett illamående som höll i sig i typ 30 sekunder och sen var det som bortblåst. Mannen tror att jag inbillade mig. vem vet? Funderar på att tjuvtesta imorrn då det är dag 10. Men jag vet inte om jag vågar. Hatar att se det där jävla minuset som lyser mig rakt i ansiktet. Hatar det. Men jag tänker att det ändå är smart att tjuvtesta för då blir fallet lite mildare. För om det är negativt så kan jag tänka att det fortfarande finns en chans kvar eftersom det inte är den riktiga testdagen. Men är det minus så är det nog för alltid ett minus och jag är nog inte beredd på det än, tycker om att tro att jag har tvillingar i magen! Men är det positivt så kan vi ju inte bli mer lyckliga!!
Nu blir det namngivning för lilla M. Älskade lilla M <3

Ruvardag 8

Igår var det ruvardag 8 och jag kände på kvällen en molnande värk i magen, inte mycket - bara en ytterst svag, nästan lite brännande känsla. Brösten fortfarande väldigt ömma. Det var det hele.

Fortsättning RD 7

Ont i magen. Som svag mensvärk. Liksom sticker lite. Ömt om jag trycker på äggstockarna. Bra eller dåligt tecken?
Jag tog det som ett dåligt tecken och blev ledsen. Å så var vi där igen,  ruvardagarna a.k.a ångestdagarna. Hatar det. Hatar att vara barnlös. Hatar att inte våga hoppas. Hatar att jag blir så rädd.

Snälla snälla ni stanna kvar hos er mamma och pappa!

Ruvardag 7

Oj vad fort det går, redan ruvardag 7 och jag hinner knappt med. Känner att det drar lite i magen fortfarande och är extremt trött. Jag har känt ett svagt illamående idag men det kan också vara inbillning...Jag vet inte längre om jag känner symptom eller om jag bara vill känna dem...
Det var det hele!

Ruvardag 6

Dag 6 och nu tycker jag att svullnaden av magen börjar gå ner, imorse var den inte alls lika svullen som igår. Känner lite som svag mensvärk, bra eller dåligt det vet jag inte. Kan nog vara både och. Jag är trött som få, men vem är inte det den här årstiden? Det är mörkt ute och vi har ju ställt om klockan.
Det är ju det här som är så klurigt. Det finns en mängd graviditetstecken som inte behöver betyda nåt eller som är biverkningar av alla hormoner. Eller inbillning.
Mina tecken (på graviditet, hösttrötthet, inbillning eller biverkningar)
- Trött - det är vi väl alla just nu?
- Svullen mage - biverkning efter äggutplockning
- Ömma bröst - biverkning av alla hormoner
- Hungrig och sugen på allt och inget - inbillning att jag är gravid eller bara allmänt sugen
- Lättirriterad och känslosam- Hallå jag har ju fullt upp med att tänka på om jag är gravid, hösttrött, har biverkningar eller inbillar mig saker , vem blir inte känslosam då?

Ruvardag 5

Ruvardag 5 och jag är fortfarande öm i mage och bröst. Dock är ju detta inget tecken på graviditet utan biverkning av alla hormoner.
När magen är svullen och man ser gravid ut är det såå mysigt på nåt sätt. Då händer det att jag går händelserna i förväg. D måste då ta ner mig på jorden. Han säger att jag inte ska hoppas för mycket eftersom han vet hur ledsen jag sen blir om det inte tar sig, "Jag vill inte se den där sorgsna blicken hos dig igen". Men risken finns att den blicken kommer, chansen finns att den inte kommer. Jag kommer att bryta ihop oavsett om jag är positiv eller negativ nu.

För orolig är jag. För om de har återfört två fina embryon och inget tar sig vad har jag så för chanser i framtiden??