måndag 4 november 2013

Om amningen

Jo men jag bestämde mig ju för att sluta och det var kanske det som räckte egentligen. Jag behövde lite tid på mig att  mentalt få sluta och Alex trappade då ner. Men jag ammar fortfarande när Alex och jag vill även om det inte bli lika ofta och sällan på dagen. När jag var på Bvc kunde min sköterska inte förstå varför jag skulle sluta om jag inte var redo?! Hon tyckte att det var absurt och menade att han bara är 15 månader och att det inte är länge att amma men Sverige i ett nötskal. Och så är det verkligen. Sverige är ett land där allt ska skyndas på och det finns metoder för allt så att din tremånaders bebis slutar amma och börjar äta mat, kan somna själv och sova i egen säng i eget rum och hej faderullan och FAAN vad sur jag blir!!! På mig själv! Som ibland känner stressen och pressen men efter att ha pratat med Bvc Susanne så känns det mycket bättre och nu lyssnar jag inte längre på NÅN utan ammar på så länge JAG vill. Okej.

Annars är livet fint. Lite stressad och jag vet liksom inte varför. Men det reder väl ut sig. Jag är nog bebissugen igen. Men då måste jag sluta amma. Och det är jag ju inte hundra redo för. Och Alex växer så fort, för fort och ska kanske börja förskola i januari och han är för liten tycker jag. Mammas lilla lilla bebis. Jag har SVÅR separationsångest och litar inte på att nån kan ta hand om honom utan jag, hans far och våra nära. Danne sa häromdagen att Alex är så mycket modigare när jag är med, om vi är nånstans. Då blev jag varm i hjärtat och så nästan tjöt jag "han behööööver mig lika mycket som jag behöööver honom!" :-) Herrugud all denna kärlek, jag kommer behöva ett helt lager med ungar annars kommer jag kväva Alex med kärlek ;-)

Och Alex är så underbar att vara med och så duktig och smart. Han dukar fram mat på bordet, dammsuger (samma ställe hela tiden men ändå) , hämtar saker man ber om och babblar och bubblar massa. Och kramas och pussar med oss och med hundarna :-)

 Han tycker att det är smarrigt med clementiner och har lärt sig att skala själv!

 Han fick nya nappar och kunde inte bestämma vilken som var bäst så han körde båda samtidigt :-) 

 Och så är hans rum klart. Lekrum alltså för han sover ju bredvid sin mor :-)
Glädjen när han fick ny matta och små korgstolar! Alltså han dansade omkring och pussade på mattan och var helt till sig :-)

 Han går in på sitt rum och sätter sig i sin stol och det är ju såååå sött!!

 Balta med vatten är roligt! Och lärorikt!


Hjälper mamma att baka, mjöl är roligt!

3 kommentarer:

  1. Vad fina bilder :-)!!
    Vilken bra bvc sköterska du har och vad rätt hon har i det som hon sa.
    Jag tycker också att här i Sverige är så bråttom med allt när det gäller barn, och jag vet inte varför.
    Jag tänkte förresten också fråga, men sedan vågat inte :-), varför du ville sluta amma när du inte kände dig redo helt för det.
    Samhället har en tryck på en även om man egentligen inte vill, det är svårt att stå för det egna om den avviker från det "vanliga". Men man måste göra det. Barn kan få amma länge, får börja sent på förskola, behöver inte kissa och bajsa på toalett för tidigt...osv. Men självklart om man vill göra så. Om man känner annorlunda än de flesta får man göra annorlunda.
    Jag tror att det finns många som slutar t.ex. med amning tidigt för att "man gör så i Sverige", för att det är det som de ser hos andra mammor. Men det behöver inte vara så.
    Om ni vill börja med syskon är det en annan sak, annars amma så länge du vill tycker jag :-).
    Kramar!!

    SvaraRadera
  2. Tack för dina ord! Kände nog mest av press från alla, även fast ingen sa nåt rakt ut. Kändes som att alla tyckte han var för stor, kanske var det bara vad jag trodde? Men ingen ammar ju idag känns det som eller i vart fall inte länge, typ 6 månader...
    Men nu är jag starkare och ska fortsätta så länge vi vill. Det var otroligt skönt att få stöd från Bvc!!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tyvärr är det inte så många i Sverige idag som ammar efter 6 månader och si eller så blir man påverkad. Jag t.ex. ammar inte utanför hemmet för att jag tänker "Vad kommer andra säga, han är så stor nu.". Samtidigt vet jag att det är så dumt och jag borde strunta i det, men ändå. I alla fall var jag glad när vi var hemma i Ungern i somras och jag träffade 3 av mina gamla väninnor. Alla av de har ammat sina barn tills barnen var ungefär 2 år gamla och det var helt naturligt för dem. Det var skönt att höra dem.
      Kramar

      Radera