Finns inte så mycket att skriva om här just nu. Mitt andra liv pågår för fullt och njuter av det som jag har och älskar.
Men jag tänker på hösten, det gör jag. Vi har ett litet embryo kvar i frysen som vi så innerligt hoppas ska bli vår lilla skrutt. Tredje gången gillt heter det ju! Men så tänker jag på det som väntar om det inte lyckas. Först all smärta, den som gör så ont - smärtan att förlora någon man aldrig haft. Och sen börja med jävlig nässpray som ska tas tre gånger per dag, på exakta tidpunkter, kl 6, 14 och 22. Fy faan vad stressad jag blir av de där tidpunkterna... Och sen sprutor. Jag HATAR sprutor. Men jag lyckas ta på mig själv. För din skull, du som inte finns... Allt detta måste göras. Då känns livet orättvist och hårt och jefligt. Men vem vet, detta kanske resulterar i dig, dig som jag längtar så himla mycket efter och då har det faan varit värd all smärta i hela världen.