Till Lilla M

När jag fick höra om dig första gången så grät jag. Jag grät för att jag skulle bli moster. Jag grät för att din mamma skulle bli en så fin mamma. Jag grät för att jag inte skulle få bli mamma.
Sen tog jag lite avstånd från din mamma, det blev så tungt, men jag tänkte mycket på er.
Sen fick jag veta att du kanske hade nåt fel. Då blev jag så rädd så rädd. Aldrig mer skulle jag ta avstånd från er.
Din mammas mage växte och vi längtade så efter dig. Då fick jag reda på att jag skulle få bli mamma. Sen skulle jag inte det längre. Men under en period träffades du och Lilla bönan, trots att ni inte var födda än och det tyckte jag var så fint.
Sen var jag rädd för hur jag skulle reagera när du kom, det närmade sig fort.
Sen kom du. När jag kom hem till er så kramade jag om din mamma. Sen såg jag dig. Lyfte upp dig. Och det var då du stal mitt hjärta och sen den dagen älskar jag dig så <3 Lilla M du är så fin! <3