Är ute och morgonwalkar, solen skiner, blommorna blommar och och fåglarna kvittrar. Gismo får syn på en pinne som han vill ha, men i samma ögonblick kör jag över pinnen med vagnen. Pinnen rullar ihop sig till en hög. "Konstigt" tänker jag för att i samma ögonblick inse att pinnen är en huggorm!!!!
"Spriiiiiiiiiiing" skriker jag (till mig själv??) och när jag i panik springer, hoppar och skriker blir Alex rädd så jag ler mitt största mitt i paniken och upprepar "mamma är glad mamma är glad mamma är glad".
Visste inte att jag var så rädd för ormar med det var jag tydligen och troligtvis har jag nu överfört någon slags fobi till min son. Om det är för ormar eller panikleende mammor vet jag inte...
Jag kan läsa din panik i texten, Huva!! Massa Kramar ❤
SvaraRadera