Mensen var sen. Men den kom. Och jag bröt ihop. Att mensen var sen gjorde att jag hoppades på ett mirakel. Jag drömde till och med att jag hade fått en liten dotter och hon var det finaste jag sett. Massa mörkt hår och runda små kinder. Men det var en dröm... En ouppnåelig dröm känns det som nu...Usch jag blev så besviken. Igen. Att jag aldrig lär mig att jag inte ska hoppas..
Ringde rmc i allafall och ska den 28 september börja med nedreglering dvs nässpray. Men jag känner inget hopp och rädslan för att aldrig få barn har aldrig varit så stor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar