Jaha då kör vi en repa till då. Dags att plocka ut nya ägg och hoppas på att det går bättre denna gång. Denna gång höjer vi dosen.
Det känns.. vet inte om jag ska vara ärlig...jag tror att mycket av mitt hopp dog med mitt sista embryo - det visade bara hur skört allt är och hur enkelt det är att få sitt hjärta krossat, sina drömmar krossade...
Jag känner mig stressad. Känner mig bräcklig. Och sårbar. Sköterskan i måndags skulle bara ta ett blodprov men jag drog bort armen två gånger och fick nästan panik. Panik för att det gör ont. Jag har fått utstå så mycket som gör ont att jag inte orkar mer...nu gör ett nålstick i armen väldigt ont och det känns ju egentligen knappt.
Jag försöker hålla mig positiv och säger "skönt att vara igång igen" "bara att hålla sig positiv" men egentligen så känner jag nog ingenting. Jag är inte glad, känner inte hopp..
Usch vad negativt inlägg men jag är inte på topp just nu känner jag...Väntar på mensen som bör komma vilken dag som helst så vi kan köra igång...Väntar inte på mensen och hoppas att jag mirakulöst blivit gravid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar