Idag är det en vecka sedan Alexander äntligen kom till oss. Det har varit en underbar vecka som har gått enormt snabbt med mycket känslor.
Direkt efter förlossningen och några dagar därefter gick jag på som en speedad duracellkanin. Jag städade och fejjade härhemma, shoppade saker till lillkillen, gick promenader och höll igång. Däremellan for vi till bb fram och tillbaka var och varannan dag för att väga lillkillen och kolla gulheten. Mitt i allt kämpade jag med amningen och brottades med mitt dåliga samvete över att inte kunna amma samtidigt som alla barnmorskor sa olika och kvar satt jag med dåligt samvete ochkände mig som en urusel mamma. Häromdagen kraschlandade jag. Då grät jag efter att ha blivit bannad av ännu en barnmorska. Sen blev jag så otroligt trött och satt mest och glodde på min son hela dagen. Danne var kanon och skötte allt runtomkring. Och så plötsligt händer det. Amningen funkar!! Jag la all press åt sidan, era stöttande kommentarer var en stor hjälp, och så har jag nu kunat helamma min son i två dagar. Det är som om vi inte gjort annat. Och det känns så underbart.
Men så igår fick lillkillen ont i magen. Fiser massa. Syrran, som den ängel hon är, fixade fram semper magdroppar och så bajsade han till slut och kunde sova gott om natten. Idag har han gasig i mage igen och är gnällig. Då gör det så ont i mig. Känner mig helt maktlös. Förhoppningsvis släpper det snart...
Åhh, tack så mycket! <3
SvaraRaderaJust för tillfället så går det bra, men vi har haft ett helvete om man får säga så..?! Inte kanske just för mig, men för lill tjejen har det varit jobbigt och när det är jobbigt för henne så gör det ju sååå ont i mamma hjärtat! Visst har jag själv gråtit av utmattning och ifrågasatt om det är lönt att fortsätta, men det är ju ändå hon som inte har blivit mätt och haft ont i magen.. Man blir så hjälplös när inget hjälper! När väl amningen kom igång så blev det ont i magen istället och det sitter tyvärr fortfarande i, men det har blivit bättre. Sen så har vi fått ge henne tillägg på kvällar och nätter, så det är så det ser ut just nu. Så jag förstår precis hur du känner när det gäller kämpandet, men du gör det bra!! Blir så fruktansvärt förbannad och arg på att BM kan vräka ur sig dom orden hon gjorde och tycker att så länge som han är nöjd och glad så är det ju tipp topp. Mer än så kan vi ju inte göra! Så vännen du är inte är dålig mamma, bättre mamma än dig kan han nog inte få! <3 Nu blev det en hel novell nästan.. ;) Men ville bara att du ska veta att du gör det bra och att du inte är en dålig mamma!!
Många kramar till hela familjen!
Prova att att stryka alla mjölkprodukter (och då menar jag ALLA - inget låglaktos heller) ur din egen kost. Läs innehållsförteckningar på allt och ät inte sådant som innehåller skummjölkspulver eller liknande.
SvaraRadera"Numera vet vi att 50% av alla kolikbarn inte tål komjölksprotein" sade en barnläkare till mig. På ett dygn var sonen som förvandlad när jag plockade bort mjölken. Och skall du ge ersättning, så se till att få den på recept.
/M
Vår lilla pojk var också väldigt gasig och hade ont i magen dom första veckorna. Vi gav Sempers magdroppar varje dag tills flaskan tog slut. Köpte en till men den användes knappt.
SvaraRaderaSåg att kommentaren ovan föreslog att utesluta alla mjölkprodukter (mjölkpulver o.s.v) men det kräver ju ganska mycket energi och kämpande från din sida. Jag föreslår att du avvaktar lite med det. Det tar ju ett litet tag innan magen och tarmarna vänjer sig vid bröstmjölk/ersättning, så det är vanligt med gas och lite magont i början.
Märker du att det inte går över eller om det t.o.m blir värre så kan du ju börja fundera på andra metoder.
Det finns ju även Minifom på apoteket som ges inför varje mål. Det slår sönder gasenbubblorna i magen/tarmen. Vi använde det aldrig men det kanske är värt att testa :)
Lycka till och ett stort grattis till er fina son!
Kram
vad skönt att det gått bättre nu :) Och minns att bara slappa tillsammans med pojken, inte städa och sånt:) Barnen föds utan tarmbakterier och sakta men säkert byggs de upp. Alla barn är mer eller mindre gasiga i magen vid något tillfälle. mera konstigt om de inte är det. Skulle inte genast klassa det som patologiskt. Så jag skulle verkligen inte ta bort alla mjölkprodukter pga detta. Och tyvärr har magdroppar generellt rättså liten effekt. Men det bör gå om. Lilla E hade gasproblem först vid 2 månaders ålder och skrek på kvällarna (vid BF), höll i sej nåra veckor men sen försvann det. Gäller att hitta sådant som lite lindrar, dvs, ställningar och vyssjande. Föräldrar är ju mästare på att vara kreativa :) Lycka till!
SvaraRaderakram storken