Jag är mamma!

Dagarna rullar på fort när man har en liten kille att ta hand om. Livet fortsätter som förut men ändå inte. Helt plötsligt är vi föräldrar. Mamma och pappa. Man gör saker som är vanliga som man förundras över på nåt vis. "Jaha här sitter vi och äter donken-mat... med en bebis bredvid" Och så förundras man över det... Vi ser på film... med en bebis bredvid! Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inser jag...men det är väl att allt fortfarande känns så overkligt. "Hur känns det att vara mamma?" frågar folk och jag kommer då på mig själv med att tänka "just ja jag är mamma" Min högsta önskan gick till slut i uppfyllelse <3

Igår hade lille Alex magknip. Han grät, tog i och fes och så grät han lite till. Jag kände mig totalt maktlös. Ville så gärna hjälpa men visste inte hur. Jag ammade, vaggade, höll honom på hundra olika sätt, masserade magen, ammade igen och  pratade lugnande  med honom. Han lugnade sig stundtals men sen grät han igen. Aj vad det gjorde ont i hjärtat!!Vi halv elva somnade han äntligen och sov sedan länge och väl. Idag har han varit en glad och nöjd pojke igen! Jag inser att jag är en hönsmamma som ballar ur så fort min son gråter lite...Hur ska detta sluta??

Här kommer lite bilder på min underbara lilla fina son <3