Alex har alltid sovit väldigt bra men nu smyger det sig på nätter när han sover lite mer oroligt och det är främst när han har ont i lilla magen. Han vaknar aldrig på natten när han ska äta utan han börjar röra sig och låta lite och då lägger jag honom till bröstet och han äter, utan att egentligen vakna. När han ätit klart lägger jag ner honom igen och han sussar vidare. Detta har ju varit otroligt skönt, att ha en lillkille som sover hela natten med två matningar.
Men när magen ibland krånglar så vaknar han vid två och sen varannan timme därefter. Då blir jag lite trötter så jag orkar liksom inte vara vaken, ögonen vill inte. Så jag somnade en gång vid fem tiden och vaknade inte förren sju med liten kille som sussade gott på mig. Ah tänkte jag, quelle god idé! Så, nu lägger jag honom till bröstet och är jag redigt trötter så sover vi så sen. Danne kom hem en morgon och fann oss så och sa att det var så sött att han velat tända och ta ett kort. Synd att han inte gjorde det :-)
Sen klagar jag lite till mamma och syster att jag inte fått sova så bra och att Alex vill sova på mig men egentligen så bara njuter jag och mitt hjärta är alldeles varmt, tihi!
Men jag blir lite trött dagen efter, det ska erkännas, och jag hyser stor respekt för de föräldrar som knappt får sova.
Och för att ni inte ska tro att allt alltid är rosenrött kan jag berätta att Alex grät hela tiden när vi var bjudna på halloween middag, i bilen dit, där (förutom när vi åt för då hade han tagit en paus och slocknat) och i bilen hem grät han så hysteriskt att jag, som körde, hade lite smått panik. De dagarna är jag inte så katig minsann...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar