Nu är jag megastressad i mitt inrekan jag lova. Jag far omkring här hemma som en duracellkanin och städar, går snabba powerwalks med hundarna, målar saker, tvättar, diskar, möblerar, byter gardiner hejvilt
- För faan kan du sätta dig ner och räkna till 10, vrålar D.
Men det går inte. Jag orkar inte tänka på allt.
Jag gråter för allt oxå. Kan knappt titta på lilla M utan att få tårar i ögonen. Det värker i en mosters hjärta av oändlig kärlek och smärta över att jag inte har någon så fin. Jag kan inte tänka på massakern i Oslo. Vill inte se fler bilder på små undernärda barn som svälter. För jag går sönder då. Jag önskar att jag kunde hjälpa allt och alla. Men det går inte...
Arg är jag också. Mest när det inte blir som jag tänkt mig. Jag vill så gärna kunna kontrollera allt i min omvärld och vill att allt ska vara perfekt. Jag kan inte få barn och det går inte att göra något åt, går inte att kontrollera. Men att klippa gräsmattan i perfekta raka linjer - det kan jag kontrollera. Hör ni hur jag håller på? Är ni också såhär?
Fortfarande inget plus på ägglossningsstickan. Men det är bara dag 17 och brukar ha runt dag 20 så..
Vad skönt att ni snart är igång igen :)
SvaraRaderaJag blir snarare tvärtom, stänger av och gör knappt något, inget mer än jobbar, äter, tränar och sover. Gråter knappt längre heller. Vet inte vad som hänt. Alla hanterar rastlösheten på olika sätt och du måste få göra det som känns bäst för dig.
Massa tumhåll!
Kram
Jag förstår dig precis! I vadragen vill man göra allt perfekt och ha kontroll på allt i sin tillvaro. Plötsligt kommer något i vägen som man inte alls har kontroll över. Att inte blir gravid för att man sexar på ägglossningsdagen. Massa väntan, ett rejäl dos tålamod, och ren ovisshet. Det är en helt ny värld.Utanför våran kontroll. Den är svår att bli klok på. Att klippa gräsmattan i raka linjer är mycket lättare. Och när man inser att det inte gör en lycklig så brister det. Hoppas du får ägglossning snart!
SvaraRaderaKram