198 dagar kvar!

Om 198 dagar kommer lilla bebis! å vad jag längtar. Varje nyår i några år nu har vi sagt "det är ska bli vårt år, nu ska jag bli gravid" Men sen har det inte blivit vårt år, nej sannerligen inte. Åren som gått har varit mest fyllda med ångest, sorg och en rädsla inför framtiden. Nästa år ska jag få en bebis om allt går som det ska men jag törs nog inte riktigt än säga att nästa år ska bli vårt år men det HOPPAS vi av hela våra hjärtan.
Nya året ska firas in hos syster, R och lilla M. Kommer bli mys och GOTT! R är ju utbildad kock!

Var hos barnmorskan i förrgår och tog blodprover. De såg bra ut.
Jag sa ju att jag inte var lika illamående längre  men det fick jag äta upp, eller kräkas upp rättare sagt. En natt och en hel dag låg jag över toaletten. fick inte behålla nåt jag åt och mådde så jävla illa. Illamående hade visst bara tagit en liten paus. Men alla tecken är ju goda tecken. Är inte längre lika orkeslös men trött som få. Och på måndag är det jobb igen och semestern slut...

Gott Nytt år på er!!!

I väntans tider

Just nu händer det inte mycket... har semester och slappar och har det mys med min älskling.
Är inte lika trött längre och mår heller inte lika illa. Har även fått en liten bula på magen. LYCKA <3
På torsdag ska vi till barnmorskan för lite blodprov och så. Längtar allra mest till den 11 januari då vi ska få se vårt lilla gry igen <3 Hoppas att allt är bra. Mitt värsta scenario är att barnet har dött och de säger; ja den har inte växt sen vecka nio. Jag vet att man inte ska tänka så här men jag kan inte hjälpa det, är ständigt livrädd att något ska hända eller att det ska vara fel på barnet... usch...

Men förhoppningsvis ser allt perfa ut!!

Julafton

Har varit extremt dålig på att uppdatera bloggen men har varit så jädra trött så all kraft har gått till jobbet och så har jag däckat i soffan när jag kommit hem zzzzzz

Men idag är det JULAFTON, årets underbaraste dag och snart bär det iväg hem till mor och far för att fira med alla! Och så är det ju lilla M:s första jul <3


GOD JUL PÅ ER!!!

Att våga tro på mirakel

När vi var hos barnmorskan så berättade vi lite om vår långa, och krokiga, väg till att bli gravida och när jag berättade så kändes det så... hemskt på nåt sätt. Hade vi verkligen varit med om allt det där?
Att i flera år försöka bli gravida utan att lyckas. Att mitt i allt bli gravid på naturlig väg, Att det då var ett utomkvedshavandeskap. Att sedan misslyckas med IVF. Att sedan misslyckas med frysförsök. Att sedan det sista embryot inte klarade upptiningen. Att sedan bli gravid med tvillingar. Att få missfall med den ena. Och så vidare och så vidare.
Har vi varit med om allt detta? Hur har vi orkat?
Och så tänker jag på alla i min närhet. Hur otroligt jobbigt det måste vara att se sin syster ledsen, sin dotter arg, sin flickvän helt nedbruten. Men utan er hade jag aldrig klarat det. Ni har peppat, stöttat och alltid haft en öppen famn.
Det är inte bara jag och D som ska bli föräldrar. Det är också någon som ska bli moster, morbror, mormor & morfar, farfar och farmor, farbror. Och alla har längtat minst lika mycket som vi!
Och det bästa av allt, Lilla fina M ska få en kusin <3 Partners in crime <3

Inskrivning på MVC Storken

Igår eftermiddag började jag pigga på mig och idag har jag mått bra. Skönt! antar att järntabletterna gjorde susen.
Idag var jag och D på storken för inskrivningssamtal. Vår barnmorska heter Britt och var verkligen jättetrevlig! Hade lågt blodtryck så hon sa att det var därför som jag var så yr. Om 2 veckor ska vi dit igen för blodprov och så och den 11 januari ska vi på ultraljud. Åh vad jag längtar dit!! Vill se mitt lilla gry!!

På måndag blir det back to work igen och då jobba 4 dagar och sen semester! SKÖÖÖNT!

Sen är det nytt år och förhoppningsvis går vårterminen fort och sen kommer vårt mirakel <3

Trött, tröttare, tröttast!

Vankade imorse och var...trött. Men förflyttade mig ändå från sängen till soffan och åt frukost.
Mår så otroligt illa på kvällarna och igår kväll mådde jag så illa att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Kräktes till slut. Sen åt jag mackor och sen somnade jag.
Jag har aldrig mått såhär. Helt orkeslös och utmattad. Börjar bli orolig. Och orolig för lilla grynet. Och på toppen av allt så håller jag på att få urinvägsinfektion. Härligt!

MEN jag ska inte klaga. Jag är gravid och bara grynet mår bra så kan jag må hur pyton som helst, det är det värt.

Snart kommer mamma med lunch och tranbärsjuice :-)

Järnbrist

Är rätt säker på att jag har järnbrist eller blodbrist orsakad av för lite järn i kroppen. Har verkligen alla symptom så tur att jag ska till barnmorskan på torsdag. Läste på 1177:s sida om detta:
Blodbrist som beror på att man har för lite järn i kroppen kallas järnbristanemi.Ibland har kroppen ett ökat behov av järn, till exempel i puberteten när man växer fort, om man är gravid eller ammar.
 Symptom
Om man har blodbrist kan man:

• känna sig trött och orkeslös
• bli yr
• bli andfådd lättare
• få hjärtklappning
• få huvudvärk
• få öronsus

Vecka 10 (9+0)

Är fortfarande helt orkeslös. Sover mer än jag är vaken men är fortfarande helt utmattad. Jag börjar undra om jag gått in i väggen? Har ju varit väldigt stressigt både här och där och jag antar att kroppen till slut säger STOPP. För just nu känner jag inte för att göra något och har ingen energi.

Ringde till storken (mödravården) igår och fick en tid på torsdag för blodprov medmera. Sen pratade jag med lillasyster som berättade att de inte gör vul där utan att det bara är ett samtal och så. Då blev jag lite besviken,trodde jag skulle få se bebis igen. Antar att man blir lite bortskämd med RMC. Hoppas att det är en bra barnmorska och att hon är lite insatt i IVF och allt det innebär.

Hoppas luciatåget gick bra på förskolan idag. Missade ju mina små fina skruttisar. Men det gick säkert bra.

Hemma idag

Igår mådde jag ännu värre, kunde knappt resa på mig. Så otroligt yr hela tiden. En vän sa att det förmodligen var järnbrist och tipsade om järntabletter så det införskaffade D till mig. Hela dagen igår så låg jag ner och var till och med yr då.
Så idag är jag hemma. Dags att lyssna på kroppen och lilla bebis. Har lite svårt att släppa taget om jobbet men nu har jag något viktigt att tänka på så blir nog hemma några dagar.
Är ständigt illamående och hungrig så äter hela tiden. Ändå går jag knappt upp något och då blir jag orolig att bebis är död men då skulle jag väl å andra sidan inte må såhär? Usch denna ständiga oro. Måste ringa mödravården och boka tid för samtal och ultraljud. Vill se lilla bebis igen och få veta att allt är bra!

Helt orkeslös v 9 (8+5)

Igår var jag helt orkeslös. Hela dagen. Kunde inte stå upp för då blev jag alldeles yr. Kunde inte sitta rakt upp för då blev jag yr. Så fick halvligga HELA dagen. Att resa mig för att gå på toa gjorde att jag blev helt matt i kroppen och fick då lägga mig ner och sova en stund. Trött, yr och illamående.
Idag känner jag mig likadan fast i lite mildare grad. Så det blir väl att bädda ner sig i soffan idag också.
Någon mer som känt såhär i början av graviditet?

Ultraljud vecka 9

I onsdags var vi ju på ultraljud igen och denna gång var det en liten krabat vi fick se, den andra var borta.
MEN lilla bebis som vi fick se hade vuxit till sig ordentligt och man såg huvud, kropp och små ben. Och så ett tydligt litet tickande hjärta <3 Sååå glada är vi nu! Och nu börjar jag förstå att det finns en liten inom mig som lever och har ett hjärta och som är vår. VÅR BEBIS <3 Underbar känsla.
Och nu släpper RMC mig och jag ska ringa mödravården och bli inskriven. Måste ta tag i det nästa vecka...

Längtar till juli... Eller först jul. Sen juli :-)

Längtar till onsdag...

...för då ska vi få se lilla hjärtegrynet igen <3 Hoppas att grynet har växt till sig ordentligt och att allt är bra.
Mår lite illa mest hela tiden och kräktes imorse igen. Blir så glad då för det tar jag som ett bra tecken och ett tecken på att grynet växer och har det bra.
Trött som få. På kvällarna sitter jag bara i soffan och glor och runt halv åtta är det som att trycka på en off-knapp för då slocknar jag som på beställning.

Längtar tills det blir lite julledigt, det behöver jag verkligen nu känner jag!

Nä nu somnar jag snart zzzzzzzz

:-(

Fy faan vad jag längtar tills juli så jag får vara hemma från jobbet och bara mysa med mitt egna barn!!!
Snälla lilla grynet - håll i dig!

Välkommen illamående

Inatt vaknade jag av att jag mådde otroligt illa. Kunde inte somna om och illamåendet blev bara starkare och starkare. Till slut var jag tvungen att gå upp och äta lite yougurt. Sen blev det lite bättre och jag kunde somna om. Imorse mådde jag illa och kräktes till slut. Underbart! För om jag har symptom så betyder det ju att grynet växer där inne. Så välkommen illamående och allt annat det innebär att vara gravid. Aldrig ska jag klaga (eller?) :-)
Tack storken för ditt svar, det lugnade mig. Tur att jag har dig som stöttar så bra!
Och alla ni andra, bloggare och riktiga vänner - ert stöd betyder allt <3