Och stor är han redan. Alla säger "Njut av tiden när de är små för de växer upp så fort". Och man njuter så mycket man bara kan men man hinner ändå inte med. Alex är nu en stor kille som försöker lyfta sitt huvud för att se på allt som finns i hans närhet, som älskar sin barbapappamobil över skötbordet och följer figurerna med blicken, som smilar upp sig när man pratar och skojar med honom, som tittar med rynkad panna när mamma sjunger med härlig (!) stämma för honom och sen ler stort när hon är klar :-)
Jag minns knappt tiden när vi kom hem med honom. När han var som en liten liten fågelunge som låg hopkurad i min famn. Med sin lilla gula panna och sina små kisande ögon. Som hade storlek 50 i kläder och nummer 1 i blöjor. Idag passar redan många av kläderna i storlek 62 och jag tyckte imorse att storlek 2 på blöjorna verkar lite små. Ska jag redan byta till storlek 3?
Så jag njuter av tiden. Filmar så mycket jag kan för det är som syster sa, att man glömmer deras rörelsemönster när de är små. Vi tittade på film när Milo var en liten bebis och det är ju inte klokt att han varit så liten. Det minns jag inte. Jag kommer nog inte att minnas att Alex varit då liten sen heller. Så jag tar kort, filmar och dokumenterar hans liv så mycket jag bara kan.
Vår lilla fågelunge
Vår glada lilla (stora!) pojke
Mosters lilla skrutt som nu är 18 månader och börjat på förskola, vem minns när han var så här liten??
Milo på promenad med sin kusin, vart tog tiden vägen?
Ja det går verkligen fort!! Lillprinsarna <3
SvaraRaderaDet går galet fort, nästan läskigt fort!!! Jag hänger icke mää ;O)
SvaraRadera