"Åh så skönt att Alex bara vaknar en gång per natt och att han aldrig skriker". De orden fick jag äta upp minsann!
Jag har ju varit gräsänka hela helgen och då passade Alex på att visa mamma hela sitt register.
Fredag natten till lördag: vaknar typ varannan timme och har svårt att komma till ro.
Lördag kväll: Alex får magknip, hans mamma trodde först att han blev rädd för sin blåa elefant som spelar musik så den slängde hon åt fanders och bannade för att han skrämde hennes son. I alla fall, magknip var det förstod jag sen och lillkillen grät och grät, första gången han verkligen skriker. Det kändes som om någon stack mig med en liten kniv i hjärtat och jag vill själv bara gråta men jag var ju tvungen att bevara lugnet och vyssja, vagga och prata med min lugnaste röst. Efter ett tag somnade han. Men då sov han till klockan två och sen vaknade han varannan timme och jag var tröööött. Vi gick inte upp förrän elva på söndagen.
Söndag: får ont i magen på eftermiddagen och är sedan ledsen större delen av kvällen. Bajsar (en vecka sen sist) och kan då somna en stund. Men sen vaknar han och har ont till cirka 22, då slocknar han och sen är vi tillbaka till gamla mönster och Alex sover till halv fyra innan han vill ha mat. Tack säger jag :-)
Så; nyvunnen respekt för de som har barn som ofta är ledsna med magknip eller ännu värre, kolik. Jösses vad ont det gör i hjärtat när man inte kan hjälpa.
Och jag får nog inse att det kommer komma fler jobbiga nätter framöver, många fler.
Men förhoppningsvis inte ;-)
Jadu, man ska njuta så länge lugnet varar med de små... :-) Är jag som skrivit om min plutta med kolik tidigare. Vi har haft några bra dagar som jag verkligen njutit av och det var bra, för idag är det skrikigt igen... Det låter hemskt att säga det, men när man har barn med mycket ont och skrik så blir det också vardag och man blir inte lika ledsen och förstörd som de första gångerna det sker. Annars skulle man nog inte orka de här 3-4 månader som det värsta kan hålla i sig. Man kan inte göra mer än sitt bästa för att lindra, i vårt fall har vi provat massage, akupunktur och mjölkfri kost för mig. Men visst är det jobbigt. Nu hållet vi tummarna att Alex får vara bra i magen framöver och sova gott om natten :-) mvh Lena
SvaraRaderaHuvva vilken helg ni fick, stackars Lill killen och dig. :( Hoppas att det inte håller i sig och att han slipper få ont fler gånger!
SvaraRaderaHon tackar och bockar så mycket för dina snälla ord. :) Ja, detta magontet, tråkigt nog så har det mer eller mindre blivit vardag och man blir ett frågetecken dom dagar det är bättre.. Dock så njuter vi mer än aldrig förr dom dagarna! :) Vi hoppas också så mycket att det snart vill försvinna, mest för hennes skull!
Många kramar! Ammelie skickar en massa kramar till världens sötaste Alex! :)