Alex operation

På torsdagen för 2 veckor sedan  var det dags för Alex operation. Vi hade fått operationstid 7.45 och skulle vara på sjukan till 6.30 så det blev att gå upp tidigt och bada lillskrutten innan. Sedan skulle han fasta. Det gick bra för när vi kom dit så fick han lugnande och sen somnadd han i min famn. Klockan 7.30 vaknade han. Då ville han ha tutte. Vilken tur att det är dags nu snart tänkte vi men tji fick vi. De kom nämligen in och sa att de fått in ett akutfall så vi måste vänta. Lillkillen var så hungrig och började gråta, "mamma fattar du inte, ge mig maaaat". Det var så hemskt att neka och när han gråtit en stund blev jag riktigt upprörd. Jag gav Alex till Danne och så stövlade jag ilsket bort till reception för att skälla på dem. Men de var så attans trevliga att det var svårt att vara arg och när jag stod där och förklarade att min lille pojke är LITEN och hungrig och att det skar i mitt hjärta att neka mat, då ringde de från operation och sa att de precis sövt akutfallet så det blev att vänta lite ytterligare. Borta från vårt rum hörde jag Alex gråta och när jag gick in i rummet var han så ledsen att han slocknade utmattad av gråten i min famn. Han vaknade sen vis 10 och precis när han slog upp ögonen kom de in och sa att det var vår tur. Så vi hade tur då att han sov bort mesta väntetiden.

Vi bar ner vår son till operationen och i operationssalen sövde de honom i min famn. Han var så hungrig att han försökte suga på den masken de satte över hans ansikte för att söva honom. Så fort han somant tog de honom ur min famn och la honom på britsen och så var vi snabbt tvugna att gå. Jag var inte rikitgt beredd och han såg så liten ut på den stora britsen att jag började gråta.

Sen var det bara att vänta de dryga två timmarna som operationen tog. Vi gick och åt frukost och sen satte vi oss ute en stund. Det kändes så konstigt utan Alex. Nästan som om han inte fanns. Som om det bara var vi två igen och ingen liten son...

Vi gick till vårt rum och väntade lite till och när de väl kom och sa att han nu var på uppvaket så sprang jag nästan dit. Där låg han och sussade gott.
När han vaknade var han lite förvirrad men jag tog upp honom i famnen och där somnade han tryggt och när han vaknade till frågade jag om jag fick amma honom och det fick jag och han åt så hungrigt. Min älskade skrutt <3

På kvällen åkte Danne hem och jag och Alex försökte sova men han ville bara ligga i min famn, sängen var håååård och de kom in titt som tätt och gav smärtlindring och kollade honom så jag sov typ två timmar.

Dagen efter åkte vi hem, trötta som få. Men allt gick jättebra och de var superduper trevliga allihopa på barnkirurgiska.

 Innan operationen och Alex har precis fått lugnande

 Kanyl i foten och det var inte det lättaste då han gärna ville rycka i slangarna..

Skrutten med sitt får som han fick på operationen. Vi döpte henne till Frances.