På lördagskvällen fick jag så fruktansvärt ont i magen. Kunde inte stå, sitta eller ligga. Värre än när jag hade värkar. Ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte att jag skulle åka in till akuten om det inte släppte. Kräktes till slut av smärtan men lyckades somna till slut.
På söndagen var smärtan inte lika intensiv men väldigt öm i magen, främst nedre höger sida.
Ringde sjukvårdsupplysningen igen och nu sa de att jag skulle åka in till akuten så lämnade Alx hos mormor och så åkte vi in.
På akuten visade det sig att jag hade feber och dåliga värden vilket tydde på en infektion i kroppen, de misstänkte blindtarmsinflammation. Kirurgerna ville att jag skulle göra gynundersökning först för att utesluta att det var något gynekologiskt. Fick gå in i det rum där jag fick veta att jag hade ett utomkvedshavandeskap. Var rädd att något skulle vara fel på äggstocken eller dylikt men som tur var såg allt fint ut.
De skrev då in mig på KAVA. Kirurgiska Akut avdelningen.
- Får jag eget rum? frågade jag läkaren på akuten. (Jag bara kan inte sova med okända människor, jag får panik bara på tanken)
- Det vet jag inte
- Jag har en son som ammas so måste komma
- Kan han inte få ersättning?
- Nej han äter inte det
- Ok du får prata med de på avdelningen för jag vet tyvärr inte
Okej, jag behöver kanske inte amma, han äter ju vanlig mat men detta måste väl vara ett giltigt skäl till att få eget rum?? Jag har aldrig varit ifrån Alex, ska han nu sova utan sin mamma och utan att ammas till kvällen?
De rullar upp mig till avdelningen och in i en sal där det ligger tre andra sjuka människor. Ett litet bås är mitt. TACK OCH HEJ.
- Hjälp mig på med västen Danne (jag har kanyl i armen och hatar hatar hatar det, törs knappt röra armen) jag ska storma ut härifrån och jag måste ha västen på mig så de ser att jag är på väg härifrån!
Och så stormar jag ut och bort till receptionen där de svara att det finns inga rum tyvärr. När jag säger att jag har en son som jag ammar blir alla väldigt tillmötesgående och några minuter senare ligger jag på mitt egna rum och upp kommer mormor och morfar med min skrutt. De fixar till och med fram säng till Danne och Alex.
När läkaren kommer in får jag två alternativ. Antingen titthålsoperation dagen efter eller avvakta till dagen efter då min smärta blivit betydligt bättre. Jag väljer avvakta.
Dagen efter ser ena provet bättre ut och det andra sämre. Men jag mår bättre. Vi avaktar och på torsdagen ser proverna fina ut. Läkaren tror att det var en blindtarmsinflammation som läkt ut.
Hej och hå. Hem till renoveringsröran igen.
Vad skönt att du slapp operation och allt blev bra till slut. Jag hoppas att alla dina prover ska se jättefint ut på torsdag.
SvaraRaderaDet är precis min ena rädsla som du beskrev att jag blir sjuk, hamnar på sjukhuset och Arvid kan inte var med mig. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle kunna klara en natt utan honom.
Men det är bra att läsa att de ställer sig positivt mot amning och då försöker de göra allt möjligt att man kan vara med sitt barn.
Ja så fort jag sa att jag hade en liten son som jag ammade så löste dem det så jättebra!! :-)
SvaraRaderaVa skönt att ni fick eget och fick va tillsammans :0) ( det är bra att va envis ibland ;0) och skönt att det inte va nån fara med dig vännen! Kramis
SvaraRadera