Idag går jag in i vecka 22 och om en vecka på onsdag är det dags för ultraljud igen. Då hoppas vi kunna se om det är en lillkille eller lilltjeja därinne :-) Men mest av allt hoppas jag ju att allt är bra med lilla bebis!! Det verkar vara en liten envis krabat som bara vill visa sig när det passar den och som bara sparkar lite ibland för att jag ska veta att den finns är! En liten latis potatis tror jag!! Då blir det en kontrast till kusinen minsann <3
Min fina lilla bebis vad jag längtar efter dig! Ibland kan jag inte tro att det är sant. Att vårt barn faktiskt växer i min mage, att det finns där och är en liten person. Någon som vi har gjort! (Med hjälp av personalen på rmc då :-) ) Men det är ändå våran! Det får mig att bli alldeles överväldigad av glädje <3
Delar din glädje, har också ett litet hjärtegryn i magen <3 Är i v 20 nu. Roligt att läsa din blogg och vad du går igenom eftersom jag själv går igenom samma sak. Min resa för att bli gravid har inte varit lika lång och komplicerad som din. Jag och sambon har blivit gravida på "naturlig" väg men vi fick mf i v 12 i höstas vilket var otroligt traumatiskt... Därför har den har graviditeten tyvärr kantats av en stor oro för bebis, att denna också ska lämna oss... Längtar efter att kunna glädjas åt graviditeten. Men att känna sparkarna är ju otroligt lugnande, helst skulle man ju vilja att de sparkade hela tiden <3 Lycka till med din graviditet! /Lena
SvaraRadera