Just det, jag har ju glömt att berätta om mitt dilemma att gå på festen eller stanna hemma. Gissa? Vad tror ni??
Jag stannade hemma :-) Jag hade ont magen av detta och funderade hit och dit. "Jag vill gå. Nej jag vill inte. Jag borde gå. Varför ska jag gå" Oj oj vad jag ältade.
Danne sa en dag vid middagsbordet. "Gå om du vill det. Vi klarar oss" och då bröt jag ihop och tjöt "Men jag vill inteeee, jag är inte redoooo".
Och så var det med det. Jag vet att jag ALLTID måste göra som jag vill och känner och det kommer jag alltid att göra. Att vara hemma med min son är så värdefullt att jag inte vill missa en enda dag. Inte än i allfall. Jag är inte i behov av "egentid" som det så tjusigt heter. Jag har haft egentid i 29 år och nu vill jag ha "mamma-son" tid. Den enda egentid jag nu behöver är att få ta en längre dusch ibland och få skita ifred :-)
Det kommer en tid då jag klarar att lämna min lille skrutt och kommer att njuta av att ha egentid. Men den stunden är icke kommen.
Oooooooj va mycket uppdatering, skoj :O) Det är ju inte konstigt Kriss att du inte är redo osv. Du har kämpat längtat osv OCH du är mamma. Du vet ju hur jag va/är, och nu är mina "stora" å jag gillar det inte fortfarande, ont imagen stressad å ja vad ska man säga. Medans dom tycker det är skit kul och spännande å va hos andra. Svårt att förklara,ont imagen för mina helger jag jobbar och vi planerar kryssning nu....och jag stressar upp mej direkt! Så tror nog att det är normalt, eller ja jag har kanske lite kontroll behov oxxå på mina knattar ;O) Egentid är ju när dom sover osv, den andra egentiden är oxå bra MEN inte dan efter ;O) hahahaha bla bla bla ska sluta tjattra nu, PUSS!/ Jenny
SvaraRaderaOh, vad jag känner igen vad du beskriver!!!
SvaraRaderaJag känner också att jag inte är redo att lämna Arvid för min egen skull, för att ha "egen tid". Att gå handla fixar jag bra, men redan att gå träna regelbundet är svårt. Jag bokar alltid olika pass till 1-2 kvällar i veckan, men när det är dags att gå bokar jag dem av. Jag har så svårt att gå iväg från honom om det inte är ett måste (t.ex. läkartid eller sånt).
Men precis som du skriver kommer säkert den tiden när man känner sig redo och då ska man inte älta frågan i flera dagar :-).
Stora kramar!
Ja, tänk så olika det kan vara och så enormt viktigt att man gör som man själv känner och inte som alla andra tycker eller gör. Jag har känt ett stort behov av "egentid". Den känslan kom dock när jag slutat amma när Ida var 5 mån. Nu är min "egentid" när jag tränar två ggr veckan helig för mig där jag får vara bara Lena och fokusera på mig själv. Då är jag bästa mamman full av ny energi! Alla sätt är bra så länge de är de bästa för sig och sin familj tycker jag :-)
SvaraRadera