Snurrig av allt snor??

Snorar fortfarande men nu är det mest hostan som är jobbig då den river i hela bröstet. Nu kan bebisen höra sägs det och då hör den mammans hjärta och tarmrörelser, om hon hostar eller nyser osv. Kul för mitt lilla gryn - han/hon har fått lyssna till mitt snorande och hostande till förbannelse nu så den kommer väl ut med en näsduk i beredskap till sin mamma.
Apropå det, Milo var så söt i söndags när han var på besök. det var då jag började bli snorig. Jag snöt mig typ hela tiden. När Milo sedan fick tag i ett papper så kröp han fram till mig och höll pappret mot min näsa och så gjorde han "snorrörelser" med sin lilla näsa.. hehehe GULLET <3

Skulle micra lite tevatten förut. Ställde in koppen i micron och när jag skulle ta ut den så var det enbart en tom kopp. Jag hade glömt att hälla i vatten!! Blir man hjärndöd av allt snorande månne??

Håller mina tummar stenhårt för Du fattas mig nu...och hoppas att du snart får tid för VUL och och får se ett tickande litet hjärta. Det är du verkligen värd!!

Vem är jag?

Jag har varit i valet och kvalet huruvida jag ska fortsätta med bloggen. När jag startade lilla bönan var det för att jag befann mig i helvetet och behövde stöd från er andra som visste hur det kändes. Och ni har hjälpt mig något otroligt! Nu är lilla bönan gravid men betyder det att hon inte finns längre?  Nej, hon finns och hon minns hur det känns att leva med tron att man aldrig ska få bli gravid eller få ett litet barn. Det är en del av mig och kommer alltid att vara. Och jag är fortfarande rädd. Livrädd att något ska hända och att jag åter ska befinna mig i helvetet.
Men nu tänker jag inte längre vara anonym. Så detta är lilla bönan i verkligheten:
Jag heter Kriss och bor tillsammans med Daniel, also known as Klinga, och våra två hundar, Gismo och Nellie, i ett hus på landet som vi köpte för snart två år sedan. Här trivs jag utmärkt!
Vi har försökt få barn i snart 5 år. 5 jävliga år.
Men nu är jag äntligen gravid och lilla grynet beräknas komma den 16 juli. Jag längtar så jag nästan spricker :-)
Min bästa vän och mitt största stöd är min lillasyster. Fina Emma. Hon har funnits vid min sida genom allt och stöttat, pushat och förstått. Hon är mamma till lilla M. Lilla M är sötaste Milo och han blir ett år i mars. Han är en riktig liten rackarunge som vet vad han vill. Han kommer att lära sin lilla kusin massa hyss :-)  Rickard är hennes karl och han och Klinga gillar att fiska mest hela tiden. Det gör inte oss tjejer nåt, för då myser vi och hittar på bus :-)
Jag är förskollärare och trivs som fisken i vattnet. Vill även utbilda mig till specialpedagog och så småningom bli förskolechef, vet bara inte hur jag ska hinna med allt... :-)
Ja det var lite om mig...
(På korten är jag i vecka 17 och 18)

Satan i gatan

Usch och blä och fy för förkylningar!!! Är fortfarande genomförkyld, har en jävlig hosta och mår allmänt pyton. Firade alla hjärtans dag med pizza och film (och allmänt snorande). Dock har jag noll smaksinne så vet inte om pizzan var god. Har ingen matlust alls men måste ju tvinga i mig då lilla bebis behöver näring. Länge sen jag mådde såhär pyton...

Dagarna spenderar jag nedbäddad i soffan och ser på gamla repriser av diverse serier. Såg att vintern kommit utanför fönstret.
Ja det var väl alles...

Jag hjärta Daniel

Jag älskar verkligen denna mannen. På kortet högst upp myser han med min systerdotter, sötaste lilla M. Det andra kortet är på oss.
Jag och Daniel har varit tillsammans i 8 år. Det har inte varit 8 lätta år men vi har hela tiden haft varandra att luta oss mot. Jag hade inte klarat av att gå igenom all skit utan honom vid min sida. Han gör alltid sitt bästa för att jag ska vara glad, för han älskar att se mig glad. Det säger han ofta. Och han bryts ner när jag är nedbruten - för han klarar inte att se mig lida. Under alla turer fram och tillbaka till rmc har han alltid stöttat och pushat. Han har funnits vid min sida utan förbehåll. Han har varit positiv när jag inte klarat att vara det. Och han har försökt hålla mig nere på jorden när jag velat sväva iväg. För att fallet inte ska bli så hårt. Det har blivit hårt varje gång men ändå..
När jag fick reda på att jag var gravid för första gången ville jag ringa och säga: Du ska bli pappa!! Men jag gjorde inte det.Något fick mig att vänta tills jag blivit undersökt av läkare. Och tur var väl det, då lilla bönan visade sig ligga utanför livmodern. Det gjorde så fruktansvärt ont. Ett hårt slag i ansiktet på oss. Men Danne fanns där, vid min sida på sjukhuset under alla dar jag var där.
Nu äntligen ska han få bli pappa. Och han kommer att bli världens bästa pappa! För han är väldens snällaste människa!
Jag älskar dig <3

Hormoner...

Tack ni som kommenterat och hört av er om min oro, jag vet ju egentligen att alla graviditeter är olika och att jag mest nojjar. Men när man gått igenom så mycket skit så är det svårt att tro på allt. Jag blir så här när det närmar sig ultraljud, då väntar jag mig det värsta för jag är så otroligt rädd att något ska hända. Men det kommer jag väl att vara fram tills barnet kommer, och då börjar en ny sorts oro som varar resten av livet.
Jag tror att det mest är hormonerna dock som spökar. Igår bara grät jag, mest hela tiden. Ringde mamma som blev jätteorolig när jag grät så att jag inte kunde få fram ord. Men när vi pratat en stund kändes allt mycket bättre <3.
Idag ligger jag fortfarande hemma sjuker och dan. Ligger framför tv:n och tårarna bränner i ögonen vad jag än ser på. Kan tycka en reklam är sorglig. Hormones hormones...

Hoppas att ni alla får en fin alla hjärtans dag <3

Livrädd

Imorgon går jag in i vecka 19. Den 22 februari är det ultraljud. Nojjan över att något ska gå fel har aldrig varit så stor och jag är livrädd. Väntar bara på att helvetet ska ta över igen.
Är hemma och är sjuk, hostar och snorar. Och gråter. Inte för att jag är sjuk utan för att jag är så rädd. Googlar på vecka 19 och missfall fast jag vet att det är det värsta jag kan göra. Det står att man i vecka 19 ska kunna känna livmodern under naveln, det an inte jag. Många har känt fladder eller liknande, det har inte jag. Tycker inte att magen växer längre heller. Kan till och med dra in magen, ska man kunna det? Usch vad det är jobbigt just nu...

Snälla lilla bebis. finns kvar <3

Vecka 17

Dagarna rullar på, måndag och fredag hela tiden tycker jag!
Annars händer det inte mycket, magen växer och det är supermysigt. Längtar till 22 februari då vi ska göra ultraljud igen och då vi förhoppningsvis får reda på vad det är för kön...såå nyfiken... Å jag längtar ihjäl mig tills lilla bebis kommer, kan det inte vara juli NU. Vill så gärna hålla vårt barn i famnen <3

Dagarna rullar på

Imorgon går jag in i vecka 16. Shit vad tiden går fort!! Om fyra veckor har jag gått halva tiden :-) Åh vad jag längtar till sommaren <3

Mår jättebra. Mår inte illa och känner mig pigg. Trivs hemma och på jobbet.

STORT GRATTIS till "Storken" som fått en liten son. Såå oerhört glad för er skull!!

Som sagt; dagarna rullar på och livet känns enkelt och underbart just nu. Älskar er alla som finns i min närhet <3

vecka 15 , 182 dagar kvar

Nu går jag in i vecka 15. Är mycket mycket piggare nu och mår inte lika illa längre även om jag fortfarande kräks på morgnarna ibland.
Vill så gärna köpa massa saker till lilla bebis men tycker allt att det är lite väl tidigt. Beställde dock lite kläder..uupps.. men kunde inte motstå :-)

Tänker på "storken". Undrar hur allt gick?  Hoppas såå att allt har gått bra. Tänker på dig!

Tänker också på dig H och hoppas att livet snart ska behandla dig bättre <3

Ultraljud vecka 14

Idag var det dags för det första riktiga ultraljudet. Var allt lite nervös innan att det skulle vara nåt fel men vi såg direkt det lilla hjärtat som slog. Det var så himla häftigt att få se den lilla ligga och fäkta med sina små armar <3 Vilken lycka, jag kunde inte sluta le :-) Barnmorskan försökte få bebis att vända på sig så att hon kunde mäta nacken men det ville inte bebis, den låg bra som den låg tyckte den. Jag fick hoppa och skaka på mig men bebis blev bara irriterad och sparkade med bena och slog med armarna "Låt mig vara ifred!". Till lsut makade den lite på sig så att barnmorskan kunde mäta nacken. KUB-testet visade att allt var bra! Såå skönt!!

Nu kan jag börja glädjas känner jag. Efteråt var vi och köpte små strumpor till bebis som det stod "I love mum" och "I love dad" på, bebis första kläder <3