Imorgon går jag in i vecka 19. Den 22 februari är det ultraljud. Nojjan över att något ska gå fel har aldrig varit så stor och jag är livrädd. Väntar bara på att helvetet ska ta över igen.
Är hemma och är sjuk, hostar och snorar. Och gråter. Inte för att jag är sjuk utan för att jag är så rädd. Googlar på vecka 19 och missfall fast jag vet att det är det värsta jag kan göra. Det står att man i vecka 19 ska kunna känna livmodern under naveln, det an inte jag. Många har känt fladder eller liknande, det har inte jag. Tycker inte att magen växer längre heller. Kan till och med dra in magen, ska man kunna det? Usch vad det är jobbigt just nu...
Snälla lilla bebis. finns kvar <3
Hej, tittade in här via evl:s blogg, brukar dock inte läsa din blogg så ofta. Jag vill bara säga att jag är (ivf-)gravid i v. 25 och jag kände inte något förrän framåt vecka 22-23 och flera sade att "det syns ju inte på magen". Fostret visade sig må fint vid RUL och numera känner jag av rörelser varje dag, och magen har växt - allt hände ganska från en dag till en annan..
SvaraRaderaJag förstår din oro, men försök sparka bort den - och bry dig inte om att "alla andra" verkar känna av sina foster, alla gör inte det och det kan du också läsa på t.ex. vårdguiden. se.
Kram och lycka till
Maya
Håller med föregående. Jag är gravid i v 17 och med missfall i bagaget har jag varit och är sjukt orolig att barnet ska dö i magen. Trots 3 ultraljud känner jag samma oro, så jag förstår dig. Man får försöka tänka att risken är väldigt liten när man sett ett levande foster efter v 12 som du (och jag) gjort på kub. Jag har ingen mage heller och tycker inte den växt alls men den kommer. Allt är bra ska du se!
SvaraRaderaAtt inte känna fladder i vecka 19 med första barnet är ABSOLUT inte ovanligt..kände inget förrän i vecka 20-21 med min pojk. När det gäller din mage så kan jag säga att min mage inte var så stor som din i vecka 19. I vecka 26 kunde jag fortfarande dölja det och dessutom solade jag på magen fram till vecka 28. Nu har båda mina barn legat mycket mot ryggen men ändå :-). Jag kände aldrig var livmoderns kant låg. Försök att inte oroa dig! Lättare sagt än gjort så klart. Är så glad för din skull. Du kommer bli världens bästa mamma til lert barn. Tänk så efterlängtad och älskad h*n kommer att vara! All kärlek till dig Kriss!/ Kramar från Emma A
SvaraRadera