Att sova i egen säng

Efter att ha pratat med några mammor så visade det sig att deras bebisar sover i egen säng och har gjort sedan födsel eller när de var runt en vecka. Ojdå tänkte jag som har min lilla snutt i sängen alldeles bredvid mig, kanske dags att sova i egen säng. Så jag bäddade i ordning i hans spjälsäng. Flyttade han lilla babynest och lilla kudde och täcke från vår säng till hans egen. Det kändes inte bra det kan jag inte säga, men jag tänkte att denna nojjiga morsa får skärpa till sig, killen kan ju inte sova i sängen tills han blir myndig liksom.

Och så var det klart. Pappa var nöjd för han tyckte att det var dags för lillkillen att sova i egen säng. Jag försökte vara nöjd. Men det kändes i hjärtat.

Sedan började jag med maten. Hjärtat värkte lite mer och sedan fick jag ångest. "Nej jag vill inte flytta honom" sa jag. Ångesten blev värre och jag mådde så dåligt. Min lilla plutt, jag vill ju ha honom bredvid mig.
Såå, jag gick och bäddade tillbaka hans lilla babynest till vår säng igen. Lilla älskling, klart du ska sova bredvid mamma! ;-)

Jag är uppenbart inte redo att flytta Alex så han får ligga kvar i sängen tills vidare. Vi sover otroligt gott båda två, har sängen för oss själva för pappan jobbar ju natt och vi kan pussas och kramas massa utan att sträcka på oss ;-)


Så från en otroligt nojjig mamma till er andra mammor: Hur gör eller gjorde ni?

Vår underbara Alexander

Känslosam och jobbig vecka

I måndags kväll blev jag faster då min storebror fick en liten son. Jag pratade med honom på tisdag fm och han var så glad och stolt :-) Han var dock väldigt trött. BB var fullt så de hade fått vara kvar i förlossningsrummet under natten . De väntade på läkarbesöket men de skulle nog få vänta tills eftermiddagen då det var underbemannat.  Sen eftermiddag ringer mamma mig och berättar att de upptäckt att lilla Mike har en infektion i kroppen och läget är allvarligt. Bryter ihop fullständig och gråter hela kvällen av oro. Det värsta är att inte kunna prata med brorsan, att få krama om honom. Man vill hjälpa, man vill åka dit, man vill prata med läkaren. Men man kan bara vänta. Lilla Mike blir uppkopplad till massa maskiner och inlagd på spec. avdelning där de kan ha koll på honom hela tiden. I onsdags fick vi veta satt han svarat bra på antiobiotikan och blivit bättre men de väntar på blodsvaren som ska komma torsdag morgon. På torsdagen hör vi ingenting, varken mamma syrran eller jag vilket gör att jag tänker det värsta. Det kändes som om mitt hjärta skulle spricka. Sen eftermiddag ringer dock bror och jag bryter ihop. Men nu av lättnad. Mike mår mycket bättre!!
I helgen får de kanske åka hem hela lilla familjen på permission. Skönt för dem! Och jag är så glad för deras skull och lilla Mikey är så otroligt söt på de bilder brorsan skickat, sin pappa upp i dagen tycker ja! Längtar tills jag får träffa lille skrutten <3

Mitt i allt detta planerar jag ett dop. Dopet är nämligen på söndag. Tur att jag har mamma kan jag säga <3 Nu börjar allt dock falla på plats och mat, fika och lokal är kirrat! Nu måste jag bara träna på de verser som jag ska läsa..


Milo, Alex och Mike - vilken underbar liten kusintrio <3

Snart tillbaka...

Har inte kunnat blogga nåt då vårt internet pajade men nu är det fixat...
Det är fullt upp just nu då jag planerar Alexanders dop som är på söndag och jag hinner inte alls med...Tur att man har mamma som hjälper <3
Igår fick jag ett glatt besked som snabbt förvandlades till rädsla...Just nu är det väldigt jobbigt...Jag tänker på er hela tiden <3

När du ser mig blir du lycklig...

...och det är den mest underbara känslan <3

Smakråd

Nu när jag är hemma med lillkillen så har jag ju tid att hålla på med alla mina projekt i huset. Ska måla trägolvet i köket vitt, källaren ska målas klart och på övervåningen ska alla väggarna slås ut och så ska det isoleras och göras iordning. Men jag har också massa småprojekt (för de är mycket roligare :-) )
Jag älskar ju att använda gamla saker och att "ta in naturen". Saker får mer än gärna vara slitna och jag gillar inte perfekta ting, näe saker ska vara nötta och slitna i kanterna tycker ja!

 Jag tog in en gammal bräda och gjorde en hylla av och så hittade jag två gamla fotogenlampor i en av bodarna och de passade ju perfekt på hyllan.

 Av en gammal bräda som jag tyckte var så vacker med sina gamla rostiga spikar kvar i gjorde jag en  tavla med hjälp av rostig ståltråd och lite färg. Stavade fel på "believe" men vad gör det?? hahaha syrran mobbar mig jämt för det :-)

Sen fick jag för mig att jag skulle göra ett soffbord med gamla brädor som jag hittade. Brädorna har legat ute och är därför slitna. Först ville jag ha dem i deras naturliga ursprung men sen ändrade jag mig och ville måla de vita. Då tog jag de brädorna som såg "fräschast" ut. Därför är en planka ljusare.

 Här är bordet. Nu tänker jag att jag vill ha bordet som det är. Men då stör det ju mig lite att en planka inte matchar. Så hur ska jag göra? Måla bordet vitt ändå och sen slipa det så att det ser lite shabby ut? Eller kan jag ha det såhär? Vad tycker ni??

Så, vad är er dom?? Behåll som det är? Måla vitt? Släng ut??

Alex 10 veckor

Alexander är nu 10 veckor. Så lite det känns egentligen, 10 veckor. Det känns som om han har funnits i vår familj mycket mycket längre.
Det händer saker varje dag med Alex känns det som. Varje morgon tycker jag mig se att han vuxit litegrann eller lärt sig något nytt.

Alex är en väldigt glad liten kille och han ler alltid till mig när jag pratar med honom. Han ler såklart även till sin pappa och andra personer i hans omgivning. Han har även börjat le till saker. Barbapappamobilen över skötbordet är en klar favorit och varje gång jag lägger Alex där så ler han stort mot figurerna och så väntar han förväntansfullt. Han vet nämligen att mamma ska dra igång speldosan. Och så gör jag det och se spelar dosan och figurerna snurrar runt runt och Alex blir alldeles till sig och springer med benen och hoppar med hela kroppen. Oj oj vad han älskar den där!

 Han är också en pratsam liten pojke. Han pratar ofta med mig och så svara jag och då ler han så stort och blir såå nöjd att mamma förstår honom :-) Och han pratar med sin pappa, mormor, moster, barbapappafigurerna och en blomma som han verkar väldigt förtjust i. Han pratar även med taket i sovrummet när skuggorna bildar spännande figurer :-) Ja han har så himla mycket att säga att han ofta måste avbryta amningen. Då släpper han tutten och så berättar han något, jag svarar, han ler och så äter han vidare. Min lilla skrutt <3 

Han tycker mycket om sina snuttisar, miffy och ninen. Dem har han nära sig när han sover, eller ja, helst på ansiktet men mamma och pappa tycker att det är lite läskigt så när han somnat in brukar vi ta bort den lite. Men han somnar verkligen som en stock när han får ha den på ansiktet. Känns tryggt antar ja!

 Mys med mamma, vääldigt koncentrerad på tv:n dock :-)

 Ligger och filurar i sitt mumin-gym.

 Att ligga lutad mot en kudde på mammas knän är en favorit för då ser man mamma så bra :-)

 Då kan man berätta massa roliga saker!

 Full fart på hela kroppen när barbapappa mobilen dras igång!!

 Släpper tutten och ler, helt underbart!

 Och så berättar han nåt kul innan han äter vidare :-)

 Myspys med pappa <3

 Alex har fått syn på sig själv i en spegel :-)

 Jag har lagt Alex på skötbordet och han ser sina figurer!

 Och när musiken dras igång blir han hiskeligt glad :-)

 Och så full fart på hela kroppen!!

Myser med ninen och sover med miffy på huvudet <3

Älskade unge <3

En dag i Valla

 Gårdagen spenderades med mamma, syster och Milobus i Valla.

 Milo är alltid väldigt hjälpsam. Vare sig man vill eller inte faktiskt. "Lugn moster, I got this" säger han och tar vagnen med sin kusin i.

 "Så, vart ska vi?" undrar han och så styr vi kosan mot getterna.

 Intressant tycker Milo och så bräker han lite.

 Roligast i Valla är inte djuren eller lekparken utan...vattenpölarna!!!

 "Ässarnaaaa" (hästarna)

 Inne hos smådjuren berättar Milo spännande kuriosa. Han verkar dock inte veta så mycket om djuren så han gör som morfar brukar göra, improviserar!

 Ett litet stopp i denna affär, mmmmm!!

 Finaste Milo <3 Jag kan lova att man ALDRIG har tråkigt i sällskap med denna herre!!! Vad vore livet utan din sprudlande glädje, din envishet och ditt babblande?? Såååå tråkigt!

Sen åkte vi hem till mormor en sväng och åt lunch och fikade. Alex passade på att roa moster lite <3

TACK FINA NI FÖR EN MYSIG HÖSTDAG <3

Glädjande besked

Igår nåddes jag av underbara nyheter som gjorde att jag bara grät av lycka. Ett glädjande barnbesked. VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN LILLA E <3

Full rulle mest hela tiden

"Jag gick in i en affär, sa Goddag vad har ni här?" Var in på babyproffsen för att köpa ett babygym, kom ut med fler saker :-) Danne säger att jag aldrig kan gå in och bara köpa det som vi ska ha, jag måste alltid ha nåt mer. Blev ett gym med mumintrollen och så slank det även med en babysitter och ny pyjamas till lillkillen :-) nu har jag nog allt man kan ha tror ja! Men jag måste ju pröva att ha alla saker så jag vet vad sin är bra liksom. Tips till de som ska ha barn av alla saker jag hittills provat: babynest!! Samt en mobil ovanför skötbordet, Alex puschar då för barbapappa mobilen :-) egentligen behöver man bara en famn, en tutte och massa kärlek, men det är roligt med lite extra utrustning :-)

Var på Apoteket och skulle köpa Minifom men då fanns Sempers magdroppar igen :-) så nu är det bättre i lilla magen igen :-) Hon på Bvc sa att enligt hennes åsikt är sempers bäst och att det inte fanns några undersökningar som visar att Minifom har effekt. Jag är nöjd med Sempers och de ger effekt på Alex mage på en gång.

Efterkontrollen gick bra, besiktning godkänd :-)
Alex hade ju läkarkontroll sist vi var på Bvc och det såg finfint ut :-) han är nu två månader och väger 5,3 och är 60 lång, mammas stora kille <3

Känns som om vi flängt omkring massa den senaste tiden så veckan som kommer blir det till att ta det lugnt och mest mysa. Vi behöver det och Alex har sovit oroligt några nätter, vaknar vid tre och äter och kan inte riktigt komma till ro sen. Då har han fått  sova i min famn och jag har halvsuttit och sovit, inte helt optimalt men det har funkat. Men idag är mamman trött och för första gången sen Alex kom har jag fortfarande  pyjamas på mig!

Saknar mosters gullunge, lilla Milo. Träffade honom i förrgår men det känns längesen. Då hämtade jag och mormor honom på förskolan och han blev sååå glad, visste knappt vart han skulle ta vägen :-) Han betyder så mkt för mig! Konstigt nog ännu mer sedan jag fick Alex. Kanske jag som blivit mer känslosam... Men på nåt vis känns det som om jag och Milo kommit mkt märmare varann. Och Milo tycker så mycket om Alex, när han ser honom blir han så glad! Jag visade Milo en filmsnutt då Alex skrattar och Milo slog armarna om sig själv och log stort och kärleksfullt när han såg det! Gullet <3