Ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid...

2012 har självfallet varit det bästa året hittills. För vi fick äntligen vårt efterlängtade barn. Vår fina Alexander <3
2012 föddes många efterlängtade barn. Jag hoppas att det kommer många även 2013 och att alla som kämpar får ett lyckligt slut.
Ge aldrig upp! Våga tro. Våga drömma. Önska. Hoppas.

Gott nytt år!

Gott nytt år!

Hej och hå vad tiden går och jag får nog säga att jag tagit jullov från bloggen.
Jul har firats men det får ett eget inlägg sen när jag lagt in alla bilder.

Alex är nu 5 månader. Han känns så otroligt stor att jag ibland undrar var min lilla bebis tagit vägen :-)
Sedan några dagar tillbaka sover han i egen säng. Det var lite jobbigt. För mig. För Alex har det gått kanon. När jag la ner honom i hans säng första natten la jag min t-shirt bredvid så att det skulle lukta lite mamma. Egentligen var det nog jag som skulle haft hans tröja som jag kunde sniffa lite på :-) Det har iallafall gått bra och nu kände jag mig redo och att tiden var mogen, förra gången gjorde jag ju inte det.
Sempers magdroppar tog slut och jag tänkte att han nog kunde klara sig utan dem. Icke! Han fick magknip direkt min lille prins. Så den natten kunde han bara sova om han fick ligga i min famn. Så fort jag la ner honom blev han ledsen. Jag fick dock halvsitta hela natten så dagen efter gick jag i pyjamas till klockan 18. När vi köpte nya droppar försvann magknipet direkt!
Alex har alltid ammat 2-3 gånger på natten sen han föddes. Detta håller i sig fortfarande. Ni som fick amma typ en gång i timmen när era barn föddes verkar nu när era barn är jämngamla få sova hela nätterna? Alex har sovit en hel natt en gång och då var han bara några veckor gammal..
Alex sitter numera i "vanlig" matsol. Köpte en del till hans stokke stol. New born baby setet tog vi bort. Kändes konstigt på nåt vis. En milstolpe i hans och våra liv. Han har även fått börja med smakprov och han tycker allt är gott förutom rivet päron. Då gjorde han kräkasmin :-)

Hittills har vi inte haft en enda rastlös dag men idag känner vi oss lite uttråkade så nu när han blivit lite större tänker jag att vi kanske ska börja på babysång. Kan vara kul att komma iväg och göra saker ihop med andra mammor och bebisar.

Nyårslöfte får bli att uppdatera bloggen mer. Och att träffa mina vänner mer. Men det kommer jag säkert inte kunna hålla. Har inte varit någon bra vän de senaste åren. Väldigt frånvarande under barnlöshetstiden och nu vill jag mest vara med min son. Och då får jag dåligt samvete och tänker att jag inte förtjänar några vänner... Usch...TACK till er som ändå finns där - Jag tycker om er väldigt mycket <3

Just de: Hur länge har ni tänkt amma/ammade ni? När trappade ni ner och slutade helt?

Imorgon är det nyårsafton. Förra nyår låg jag på en soffa hos syrran och var så trött så trött. Detta år ska vi också till syrran men nu ska jag väl kunna hålla mig vaken :-) 2012 har varit det bästa året i mitt liv hittills. Nästa år fyller min son 1 år. Helt sjukt. Men ack så underbart <3

GOTT NYTT ÅR MINA FINA <3

Vår egna lilla nisse

I år har vi en alldeles egen lite nisse, vilken oerhörd lycka! Vårt älskade lilla hjärtegull <3

Hoppas att ni alla får en trevlig Lucia!

Glädjerus

Sitter här med en söt son sovandes på armen. Nuförtiden vill han helst sova så. Så fort jag lägger ner honom så tar det cirka fem minuter och så är han vaken. Men får han ligga i mammas famn kan han sova sig igenom allt. Trygghet på högsta nivå skulle ja tro! Och jag kan nästan minnas hur det var när man själv var liten och kröp upp i mammas famn, trygghet, absolut trygghet!

Igår fick jag ett glädjespjut rätt in i hjärtat. Var ute och hämtade posten. När jag går på lilla grusvägen upp mot huset är allt så vackert, snön ligger vit på marken och täcker hela trädgården så fint, det lyser varmt och fint från fönstren och det ser så härligt juligt ut därinne. Då, då går Danne förbi därinne med vår son i famnen och jag blir så lycklig att det känns i hela kroppen. Vilken glädje <3

Dagarna nu går åt till julförberedelser, baka, pynta, köpa julklappar, slå in julklapparna, osv osv. Me likey :-)

Nu känner jag att jag är mamma

Att få barn är verkligen överväldigande. Det är så mycket som händer på en gång att man knappt hinner med. Nu är Alex 4 månader och först nu kan jag känna att vi landat ordentligt. Jag har ju väntat så länge på att få barn och när Alex kom frågade alla "hur känns det att vara mamma?" På den frågan kände jag att jag inte riktigt kunde svara. Vet inte om jag kan det idag heller. Det är det mest fantastiska underbara känsla som finns. När min son ligger och sover på mitt bröst, vaknar till och tittar upp på mig, och avfyrar ett leende innan han borrar in sig i min famn och somnar om gott igen, det finns inga ord för att beskriva vad man känner då. Kärlek. Tacksamhet. För att livet blev som jag önskade. Nu har jag verkligen ALLT!

För ett tag sedan satt jag och bläddrade i mammas almanackor. Hon skriver alltid upp lite om vad som hänt under dagen varje dag och har gjort det i många år. Då hittade vi detta som mamma skrivit "Pratade med Kriss idag. Hon bara gråter. Tror att hon aldrig ska få barn" Jag tyckte så synd om den flickan. Den flickan var jag. Är jag. Och nu tänker jag ofta på de som kämpar och lider med dem. Önskar att jag kunde göra nåt. Idag är en av mina trogna bloggläsare på VUL. Hoppas så på att de får se ett fint tickande litet hjärta. Ja, det är faktiskt det enda jag önskar mig just nu. Kom igen Halvan!!!

Jag pratar ofta om nästa barn. Jag pratar om det så naturligt. Som om det inte kommer bli några problem att få syskon. Sen slog det mig häromdagen att det kanske inte blir fler barn. Det tog oss fem år att få Alex, vad säger att det är så lätt att få syskon? Spelar ingen roll just nu. Alex är här och han är underbar och jag älskar honom så mycket så det värker i hjärtat.

Den vackraste stunden i livet var den när du kom...

Uppdatering

Jag veeet att jag är extremt dålig på att uppdatera bloggen men livet rullar liksom bara på i en hisnande fart. Ska bättra mig, I promise!

Jag och lillkillen myser mest hela tiden och han har nu hunnit bli 4 månader. Han växer så det knakar, förra veckan var vi på bvc och han vägde då 6875g! Stora killen!! Och så världens snällaste <3
Julen kommer med stormsteg och i år känner jag mig lite extra givmild, kanske för att jag är så otroligt lycklig detta år när vi har vår lilla älskling? <3

Näe jag har verkligen inget att skriva... Myser lite med min lillkille istället :-)

Christmas is upon us

Snart är julen här och det är den mest underbara tid på året. I vår familj går vi all in vilket brukar innebära att det överdrivs en smula vad gäller mat,  (mamma lagar massvis av gottigheter och överträffar sig själv varje år), julklappar (hela vardagsrummet brukar vara så fullt att granen knappt syns, är vi verkligen så snälla varje år?) och myset innan. Det lyssnas på julmusik, ses på julfilmer, bakas bullar, kakor och godis. You name it - we do it!! :-) I år gör även Tomten comeback ;-)

I år kommer julen vara ännu mer underbar. För nu har vi en son. För är det nåt som har varit jobbigt med julen så har det varit att vara barnlös. Att varje jul tänka "nästa år kommer jag nog ha en bebis". Och så när julen kom så satt jag där utan barn åter igen. Förra jul var jag gravid men vågade inte riktigt tro på att det skulle sitta en liten knodd bredvid oss nästa jul. Men det kommer det göra! Vår finaste Alexander. Och det är total lycka <3 På julafton har vi även varit förlovade i fem år <3

Ullared med bebis

När jag varit på Ullared och sett att föräldrar har med sina små bebisar har jag alltid tänkt " Varför? Varför tar man med en liten bebis hit? Puckon!"
Men så kom det sig att jag och Danne for till Ullared. Med Alex. Tänk vad många ord jag har fått äta upp sen jag själv blev mamma :-) En hel del kan jag säga! Inga barn i sängen! Barn måste ligga på magen massa! Jag ska sjunga massa för mitt barn när det ligger i magen, det är bra! Hå hå jajja :-)

Anyway, vi åkte dit och hade Alex med oss. Och det var nemas problemas! Kan bero på att han är världens snällaste bebis :-) Han satt så fin i sin bilstol (som vi fäst på vagnunderredet). Han satt och tittade, han sov och var hela tiden fantastiskt! Sen gick vi upp och ammade, de har ju amningsrum nu förtiden och sen fortsatte vi shoppa. Och Alex var så snäll så snäll att det inte finns ord <3
 De andra barnen grät och var ledsna och jag tänkte "Varför? Varför tar de med sina stackars små bebisar till Ullared?"

Och vilket utbud på babysaker! Släng er i väggen babyproffsen säger jag! Och jättefina kläder med Alfons, Laban och Mumin mm. Som mamma var jag i himmelriket :-)

I got your back!

Milo och Alex är bästaste kusiner :-) Milo tycker väldigt mycket om "Assel". När han ser honom blir han glad och ska pussas och ska visa Alex var hans näsa  och ögon sitter. Milo tycker också att det är fascinerande att en så liten kan ha strumpor så det kommenterar han alltid också :-)

 Mys i soffan hos mormor

 Mormor har många leksaker och Milo delar gärna med sig

"Såhär gör man"

 Radarparet

 "Där har du näsan lilla vän"

 En storkusin håller alltid en lillkusin i handen <3

Tänk vad dessa grabbar kommer att ha kul i livet <3

Jag lever efter detta!

"Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."

 Sagt av kloka Astrid Lindgren

 

Lillkusinen Mike

Lilla Mike är nu tre veckor och så liten så liten och så söt så söt <3 Helt plötsligt blev min lille pys så stor! Och jag längtar redan efter en till :-)

Fars dag

Pappa, jag älskar dig <3

Idag är det fars dag och det firar Alex med pompa och ståt :-)

Snart åker jag och Alex för att fira morfar a.k.a min pappa och då kommer även lillkusinen Mike :-)

Sömnen

Alex har alltid sovit väldigt bra men nu smyger det sig på nätter när han sover lite mer oroligt och det är främst när han har ont i lilla magen. Han vaknar aldrig på natten när han ska äta utan han börjar röra sig och låta lite och då lägger jag honom till bröstet och han äter, utan att egentligen vakna. När han ätit klart lägger jag ner honom igen och han sussar vidare. Detta har ju varit otroligt skönt, att ha en lillkille som sover hela natten med två matningar.
Men när magen ibland krånglar så vaknar han vid två och sen varannan timme därefter. Då blir jag lite trötter så jag orkar liksom inte vara vaken, ögonen vill inte. Så jag somnade en gång vid fem tiden och vaknade inte förren sju med liten kille som sussade gott på mig. Ah tänkte jag, quelle god idé! Så, nu lägger jag honom till bröstet och är jag redigt trötter så sover vi så sen. Danne kom hem en morgon och fann oss så och sa att det var så sött att han velat tända och ta ett kort. Synd att han inte gjorde det :-)
Sen klagar jag lite till mamma och syster att jag inte fått sova så bra och att Alex vill sova på mig men egentligen så bara njuter jag och mitt hjärta är alldeles varmt, tihi!
Men jag blir lite trött dagen efter, det ska erkännas, och jag hyser stor respekt för de föräldrar som knappt får sova.

Och för att ni inte ska tro att allt alltid är rosenrött kan jag berätta att Alex grät hela tiden när vi var bjudna på halloween middag, i bilen dit, där (förutom när vi åt för då hade han tagit en paus och slocknat)  och i bilen hem grät han så hysteriskt att jag, som körde, hade lite smått panik. De dagarna är jag inte så katig minsann...

Tiden

Alltså herregud vad tiden går!! Jag trodde att det kanske skulle vara lite segt att vara mammaledig, att dagarna skulle bli lite sega ibland men så är det verkligen inte. Dagarna bara rullar på och jag hinner inte med. Min pojke växer så det knakar (för två veckor sedan vid 3 månaderskontrollen vägde han 6200 g och mätte 63 cm!!)och det känns som om han vuxit lite varje morgon när vi vaknar.

Jag och Alex myser mycket med mormor som är hemma på dagarna och när vi får tillfälle så passar vi på att mysa så mycket vi kan med moster och kusin Milo. Milo växer också så det kankar! Vilken kille han är, 1 och ett halvt år men man kan tro att han är tre ibland :-) Pratar och pratar och är så klok och kan massa saker. Är envis som en oxe och glad mest hela tiden. Älskade unge <3

Bjuder på bilder där Milo och mormor dansar till julmusik  <3

 

Världens bästa mormor och världens bästa Milo <3

Alexanders dop 28 oktober 2012

Dagarna innan dopet var extremt stressiga. Mitt i allt föddes min brorson, lilla Mike, och med en infektion i kroppen mådde han dåligt. Att då planera ett dop känns inte alls kul. Samtidigt var jag, Danne och Alex förkylda. Men Mike mår idag bra och dopet blev jättefint. Tack till mamma som hjälpte till med allt, du är en klippa <3

 Jag och min prins <3

Jag läste två förböner och Danne hällde upp dopvattnet

Min farmor läste en vers så vackert och kantorn sjöng "Välkommen hem" som jag önskat. Då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna och så tittade jag upp och rakt på min syster som tittar rakt på mig. Vi har båda tårar i ögonen, vi är båda så lyckliga över Alexander och då rinner mina tårar ännu mer <3

 Milo tyckte det var lite sådär att vara i kyrkan men lyckades roa sig ändå och var väääldigt duktig!

 Alexander var lugn hela tiden och sa inte ens något när hon stjälpte vatten på huvudet

 Såååå snäll liten gosse!

 Lyckliga och extremt stolta föräldrar!

 Alex somnade gott i min famn i slutet

 När han sovit färdigt svirade han om och så vart det lite efterfest :-)

Tack till moster som tog alla fina kort!!

Stort tack till alla som var med och förgyllde vår dag!

Alexander John Daniel <3 

Halloween hos syster

God mat, trevlig sällskap och en härlig och samtidigt otäck efterrätt, chockladmousse i hundbajspåse :-)

Mamma-träff

I fredags bjöd syster mig och hennes kompis Ellinor på lunch. Ellinor har en liten flicka som heter Juni som är 4 månader så det var trevligt att få utbyta lite information med någon i samma situation :-)

 Syrran sa att jag och Alex var lika varandra och på detta kort är vi väl lika som bär inte sant?

 Mammas lilla skrutt <3

 Emma åkte för att hämta Ellinor och lilla Juni så då tog jag, alex och Milo en promenad och tittade på alla "brum brum".

 Stora killen! Han har blivit så stor, pratar och pratar. Och så ska han hålla hand när man går och då blir moster varm i hjärtat <3 Fina älskade Milo!

 Juni var en glad tjej som smilade mest hela tiden!

 Alex smilade inte lika mycket.

 Var liiite skeptisk till att få en kompis får jag nog säga :-)

Ingen fick sitta hos Milos mamma. Då blev han sååå sotis. Nej, bebisarna var roligast när de var hos sina egna mammor tyckte Milo, hans kunde de gott lämna ifred!

TACK FÖR EN TREVLIG DAG!