Nu mår jag mycket bättre men känner mig totalt energilös. Vi tog en promenad med hundarna igår men fick stanna och vila en kvart på en bänk. Har sovit mycket och det behövde jag.
Inatt vaknade jag vid fyra tiden för att återigen kissa och sen kunde jag bara inte somna om. Fick massa hemska tankar i huvudet. Tänk om jag vaknar en morgon och min son har dött i spädbarnsdöd - skulle jag kunna återuppliva honom med HLR? Tänk om han råkar virra in sig i sänghimmeln och när jag ska få ut han så drar jag åt tyget hårdare så att han stryps? HEMSKA TANKAR men jag kunde bara inte få bort dem. Man är rädd nu att något ska hända och jag vill bara ha ut honom så att jag kan vaka över honom men då börjar väl bara en annan oro. Det är väl nu som ärren efter att ha kämpat i fem år gör sig tydliga...
Förlossningen och hur det blir med vändning och allt är också stressande, vet varken ut eller in just nu...
Nästa vecka är sista på jobbet och när jag tänker efter kanske det var oklokt att arbeta till 30 dagar innan beräknad födsel. Jag är trött, energilös, har ont i ben och fötter och vill inte behöva tänka på jobbet. Men som sagt, en vecka kvar med mina små gullgrisar och nästa gång jag ska ha barn ska jag faan i mig ta ut havandeskapspenning!!
Förstår precis hur du känner, är också sjukt orolig för att något ska hända min lilla docka i magen så här på sluttampen (är i v 34). Eller för all del när hon föds. Har bestämt mig för att köpa ett andningslarm, finns flera bra nuförtiden. Annars kommer jag nog inte kunna sova alls... :S och denna oro känner jag trots att vi inte, som ni, behövt kämpa så länge för att bli gravida, dock var jag med om ett jobbigt mf i v 12 som satt sina spår... Men jag är egentligen säker på att allt kommer gå bra för både dig och mig! Hoppas att du snart känner dig piggare! //Lena
SvaraRadera