Idag går jag in i vecka 35 och det är bara 41 dagar kvar till lillkillen beräknas komma ut.
I söndags kände jag mig piggare från förkylningen men vaknade natten till måndagen med molande värk i överkäken. Neeej inte bihåleinflammation, tänkte jag. Åkte till jobbet men kände hur energin sjönk och jag fick mer och mer ont så då blev det vårdcentralen, konstaterad bihåleinflammation och penicillin. Sen har jag mest sovit.
Är ständigt orolig över lillkillen. Jag har gått ner i vikt och tycker att magen ser mycket mindre ut. Det kan ju kanske bero på hur han ligger men det skrämmer hans mamma något fruktansvärt. Jag känner honom dock hela tiden, han knuffar och buffar så jag blir lugn som tur är.
Nästa vecka ska jag till barnmorskan och då mäter vi ju magen och så igen. Hoppas att mitt järnvärde har förbättrats för nu har jag käkat järn och folsyra så det står härliga till.
Måste diskutera vändningsförsök också. Är så otroligt splittrad. Är det värt det? Tänk om något händer? Då skulle jag aldrig förlåta mig själv... Tanken just nu är att göra ETT vändningsförsök men om något gör ont eller känns obehagligt eller lillkillen blir stressad så avbryter jag på en gång och då får de sedan snitta upp mig. Tudelad...
Stora Kramar <3
SvaraRaderaÅhhh, tack så mycket för din kommentar och dina tankar. :) Fick höra från barnmorskan precis samma mening som du skrev, att det är bättre att ringa en gång för mycket än för lite och åka in och kolla. :)
SvaraRaderaHuvva, förstår dina tankar när det gäller vändningsförsök, har själv grubblat ett tag på dom tankarna, men nu verkar det som att Liten har vänt sig ännu en gång så hoppas på att h*n vill stanna kvar där med huvudet neråt. Men jag tror och vet att hur du än känner och hur det blir så kommer det att bli bra. :) Håller tummarna och hoppas att magen har växt som den ska också när du ska till BM.
Många kramar!