Välkommen Alexander!!!

12 låånga dagar över tiden men när han väl kom så gjorde han det med dunder och brak. Hade värkar hela natten mellan fredag och lördag och ringde därför förlossningen vid 7 lördag morgon. De frågade då hur tätt värkarna kom och hur länge de varade. Jag sa att de kommit med cirka 5 minuters mellanrum hela natten och att de varade i kanske 10-15 sekunder. Det är för kort tid, sa barnmorskan, värkarna ska vara minst en minut. Tjatade iallafall till mig en tid för koll klockan 13 samma dag. Sen tog D tid på hur länge värkarna varade och det visade sig ju att de var cirka 1 och en halv minut långa. Snacka om att jag felbedömt tiden!! Åkte upp strax innan ett för jag hade så täta och onda värkar. När jag kom upp var jag öppen 8 cm. Cirka 2 och en halvtimme senare var min lillkille ute <3
Så nu är jag mamma och D är pappa till världens finaste lilla son  och vi är såå lyckliga <3

Vi lever i vår lilla bubbla just nu och det tänker vi göra en tid framöver för detta, DETTA HAR VI VÄNTAT PÅ <3

Slemproppen

Igår och inatt hade jag lite molande värk i magen och imorse när jag torkade mig var det ljusrosa blod på pappret. Ringde förlossningen och hon sa att det nog är slemproppen som gått. Så länge det inte var rött färskt blod så är det ingen fara. Har under dagen haft rosa-aktiga flytningar och lite molvärk. Oftast föder man samma dag eller inom en vecka  när slemproppen gått så hoppas hoppas hoppas!!! Kom igen nu lillkillen <3

"Han kommer på fredag eller lördag" kan visa sig stämma :-)

Igångsättning

Idag var vi hos barnmorskan. Allt såg fint ut med vår lille kille. Magmått på 36. Jag väger nu 69.1, åh shit alltså - det är en uppgång på 15.1 kilo från start. Väger lillkillen 15 kilo månne?? Aja välkomna kilon iallafall! 

På måndag ska vi in till förlossningen för bedömning om igångsättningen. Då ska de under en halvtimme registrera lillkillens hjärtlkjud med CTG samt göra en undersökning för att se om livmoderetappen är mogen och beredd på förlossning. Sedan görs bedömning hur jag ska sättas igång.

På tisdag klockan 7.15 är det dags för igångsättning. Om det är möjligt tar de då hål på fosterhinnorna så att vattnet går. Vid behov får jag värkstimulerande dropp. 

Är inte livmoderetappen mogen så förbereds etappen genom att man lägger på en gel eller får en tablett som gör att man på hormonell väg öppnar sig eller så förs en kateter in i livmoderhalsen och en ballong fylls med vätska för att på så sätt få livmoderhalsen att öppna sig (aj eller??). 

Är inte livmoderhalsen mogen kan man räkna med att igångsättningen tar 2-3 dygn och då måste man ligga på förlossningen, man får inte åka hem när de startat igångsättningen. 

Snälla rara lilla son därinne, kan du inte tänka dig att titta ut innan detta behöver ske? Då skulle din mamma vara väldigt tacksam <3

Bilder vecka 42 (41+2)

Söderköping

Onsdagen spenderades i Sörping med syster m. familj. Vi storsade omkring och sen käkade vi på uteservering. Skulle köpt glass på smultronstället men det var rätt mycket folk då det var en varm dag så vi orkade inte köa, får bli en annan gång! 

 Milo tycker inte man ska sitta och lata sig i vagnen utan kör helst själv!!

 Jag. som är på väg att bli överkörd av han som kör vagnen :-) 

 En liten gullig drake

 Mor och son på uteserveringen <3

 De som väntar och väntar på sin lillkille

En söt tröttis i bilen hem <3 

Vecka 42

Jaha nu är jag i vecka 42 och har nu gått 9 dagar över tiden. Dessa 9 dagar har känts som hela graviditeten dvs nio månader. Väntan väntan och mera väntan. På kvällarna tänker jag "Inatt, inatt kommer jag att vakna med värkar och så blir det in till förlossningen". Och så vaknar jag nästan morgon och inget har hänt. Mår väldigt bra fysiskt. Är pigg och känner mig smidig. När man ser mig kan man inte tro att jag snart gått två veckor över tiden - höggravid in deed men det märks inte. Psykiskt mår jag sämre. Känner mig nedstämd. Är ständigt rädd att något ska hända honom därinne...

Imorgon ska vi till barnmorskan igen för att kolla lillkillen och på söndag blir det förlossningen för ställningstagande och på måndag ska jag sättas igång om inget hänt innan. Det känns inte bra att bli igångsatt. Jag kommer få svårt att hantera smärtan tror jag. När en förlossning sätter igång av sig självt så är det mer naturligt och det är kroppen som vill jobba och få ut bebisen, då kan jag kontrollera smärtan (tror jag!) på ett annat sätt. Jag vet att smärtan inte är farlig och att den har ett syfte. Ett jävligt bra syfte :-)
Igångsättning däremot känns inte alls lika bra för kroppen och man får medel som gör att kroppen luras att det är dags. Då är smärtan konstruerad och det är smärta som kanske inte ens leder framåt. Den smärtan kommer jag nog inte kunna hantera.
Men å andra sidan så är ju detta min kropp och den har ju inte velat samarbeta speciellt bra förut så varför är jag förvånad? 5 days to go kan vi nog säga för jag är rätt säker på att måndag blir dagen...

Vecka 42

Rönn står i blomma, svalorna komma och alla fåglar kommit nu. Men varför kommer inte du? När jag vandrar genom hagarna i de ljumma juli-dagarna då väntar jag vid vägarna på dig. 

Vadstena

Idag åkte vi till Vadstena med syster, Krönis och Milo. Vi vandrade omkring vid slottet och vattnet. Sedan åt vi på Rådhuskällaren, mycket gott!!! Efter det strosade vi omkring i stan och slutade dagen med en smarrig glass :-) En mycket mycket trevlig dag <3 

Att få igång förlossning - bara myter!

Hej och hå vad segt tiden går när man väntar. Kan nu konstatera att inget hjälper för att få igång förlossning. Tror faktiskt att det är mest myter att något skulle hjälpa, någon gjorde något som ledde till förlossning men som sagt, det är nog mest bullshit.

Gå raska promenader - hjälper inte.

Kryddstark mat - hjälper inte.

Städa som en galning - hjälper inte.

Måla garage - hjälper inte.

Sex - hjälper inte.

Nu återstå väl att äta massa ananas :-) 

Just nu sysselsätter vi oss med att grundmåla garaget. Tror att det kommer att bli väldigt fint när det blir klart, garaget ska bli vitt med ljusgrå knutar.

Labil och ledsen...

Ingen lillkille som tittat fram än och jag börjar bli smått labil. Bröt ihop totalt vid frukosten imorse och bara grät och grät. Det känns verkligen som om han aldrig kommer att komma. Att allt bara är en dröm. Att jag alltid kommer att vara barnlös. Helt befängda känslor kanske...
Men just nu känns det som alla gånger förr, när man kissat på stickan och det visat minus, "nej det blir ingen bebis". Måste titta på magen och känna på den för att förstå att han finns där på riktigt...

Sen handlar det mycket om att jag inte vill bli igångsatt. För mina tankar kring det går så här:
Jag åker in och blir igångsatt. Det gör ont. Jag får ligga med pinvärkar, alltså värkar som inte leder framåt eller nånstans, i två dygn. sen blir lillkillen stressad och det bli akut snitt. Jag sövs. Jag vaknar upp och har fått barn för flera timmar sen, någon jag inte ens varit med om. Jag kan inte ta till mig barnet och får en förlossningsdepression.
Så tänker jag. Helt sjukt kanske men så tänker jag just nu.

Jag orkar inte vänta längre. Jag har väntat så länge. Jag är livrädd att något ska hända honom i magen och jag står där utan bebis. Snälla kom ut nu!! Mamma orkar inte mer...

Att längta efter värk...

Torsdag idag och ingen lillkille som kommit ut. Igår tyckte jag att jag hade liiiite molande värk, som mensvärk. Men det var ytterst lite. Bara låg och väntade och längtade efter att värken skulle tillta. Men den försvann och jag sov otroligt gott inatt med bara 3 kisspauser!! Typiskt!! :-)

Men får väl vara otroligt glad att jag mår bra. Jag är inte så stor och klumpig utan känner mig ganska så smärt och smidig. Jag har inte ont nånstans och känner mig rätt så pigger. Så jag får väl vara tacksam för det.
Och vänta lite till. Denna väntan... denna längtan...

Han kommer på fredag eller lördag!?

En vän till mig målade en tavla. Hon visste inte riktigt varför hon målade tavlan eller vad den symboliserade. Senare kom hon på att det var jag. Jag och mitt barn. Jag blev gravid och då fick jag tavlan av henne. 

Sedan visade det sig att jag hade tvillingar i magen men den ena dog i vecka 7. Då bad hon mig att titta uppe i det vänstra hörnet på tavlan. Ser ni? Där är tvillingängeln! Detta har hon alltså målat innan allt!!

Efter ett tag frågade jag henne om hon trodde att det skulle vara en pojke eller flicka. Då bad hon mig att titta på baksidan av tavlan. Där står det att det är ett gossebarn. Och vad visade det sig att det var i min mage. Just de: en liten kille. 

Visst är det otroligt? 

Och nu när jag kände mig lite nedstämd över att han inte kommit så frågade jag henne vad hon tror. Då sa hon att hennes känsla är att han kommer på fredag eller lördag. Så då tror jag på det!

Känner mig lite mer hoppfull då. Gillar att tro på saker. Sen om det stämmer är en annan femma men hoppet, hoppet är det bästa!!! Och hon har ju trots allt haft rätt om allt hittills! 

Tack min fina vän för all kärlek du sprider <3