Ingen lillkille som tittat fram än och jag börjar bli smått labil. Bröt ihop totalt vid frukosten imorse och bara grät och grät. Det känns verkligen som om han aldrig kommer att komma. Att allt bara är en dröm. Att jag alltid kommer att vara barnlös. Helt befängda känslor kanske...
Men just nu känns det som alla gånger förr, när man kissat på stickan och det visat minus, "nej det blir ingen bebis". Måste titta på magen och känna på den för att förstå att han finns där på riktigt...
Sen handlar det mycket om att jag inte vill bli igångsatt. För mina tankar kring det går så här:
Jag åker in och blir igångsatt. Det gör ont. Jag får ligga med pinvärkar, alltså värkar som inte leder framåt eller nånstans, i två dygn. sen blir lillkillen stressad och det bli akut snitt. Jag sövs. Jag vaknar upp och har fått barn för flera timmar sen, någon jag inte ens varit med om. Jag kan inte ta till mig barnet och får en förlossningsdepression.
Så tänker jag. Helt sjukt kanske men så tänker jag just nu.
Jag orkar inte vänta längre. Jag har väntat så länge. Jag är livrädd att något ska hända honom i magen och jag står där utan bebis. Snälla kom ut nu!! Mamma orkar inte mer...
Förstår dig precis och är lite i samma läge... dock har jag en vecka kvar till BF så i värsta fall är det tre v kvar tills jag får träffa min lilla dotter... :( Är också livrädd att nåt ska gå snett så här på slutet och har panik varje morgon innan jag känner nån rörelse. Börjar bli sjukt psykiskt påfrestande. Tror dock inte du behöver oroa dig så mkt för igångsättning, själv skulle jag tycka det var lite skönt då de har koll på bebisens mående redan från start så att säga. För jag har även en knäpp rädsla att just mitt barn inte skulle må bra av värkarna som man får gå med ett tag innan man åker till förlossningen. Fast det är det mest naturliga i världen. Skulle du mot förmodan drabbas av en förlossningsdepression finns jättebra hjälp att få! Men håller tummarna för att din (och min) förlossning kommer igång av sig själva när som helst och att vi snart får hålla våra efterlängtade skatter i famnen! Den dagen kommer att komma- hur avlägsen den än känns! Mvh Lena
SvaraRaderaJa usch det är jobbiga dagar när man går över, häng in there, han kommer till er snart, och det kommer gå så bra så ~<3
SvaraRaderaOj du det hade kunnat vara jag som skrev det här inlägget för några dagar sedan. Precis så kände jag! Tyckte att det inte hände någonting och började känna att att det inte skulle komma någon bäbis. Var också rädd för att bli igångsatt.
SvaraRaderaJag tror dock att det kommer att gå jättebra. Antingen kommer det att dra igång bara från den ena sekunden till den andra eller så kanske du blir igångsatt, jag tror på det första :) Men skulle du bli igångsatt går det säkert bra det med. Det behöver inte alls bli pinvärkar och dra ut på tiden.
Jag tror lillen kommer närsom... Vi försökte helt strunta i att gå och vänta. Åt en massa gott och såg en film sen satte det igång på natten. Var också ute och sprang/gick mycket på dagen eftersom jag var arg/ledsen/frustrerad att det inte hände något.
Snart snart <3!
Kramar!