Dagarna rullar på och jag oroar mig för mitt lilla gryn hela tiden, varje vaken stund på dagen. Försöker verkligen att inte stressa men hur lätt är det när alla på jobbet trillar av pinn och blir sjuka?
Längtar oerhört mycket till nästa onsdag då vi ska göra ett VUL igen och jag hoppas att grynet växt till sig och att hjärtat tickar på starkt! Varför ska man var så rädd hela tiden att man inte kan få njuta av att man är gravid? Är det såhär för alla som är gravida? När vågar man tro på att ett mirakel har skett och kan börja njuta? Eller kommer man att vara ständigt rädd i 9 månader?
Nyss när jag satt i soffan och slappade så fick jag det tungt att andas och så började pulsen att slå vansinnigt snabbt. Har någon mer varit med om detta?
Blev lite oroligt och googlade runt (jag vet att man inte ska det men kan inte låta bli) det stod iallafall att när man är gravid så ökar cirkulationen och det krävs mer syre eller når liknande. Storken; du arbetar väl inom vården - nåt du känner igen?
Sen vill jag bara passa på att tala om hur mycket jag älskar min lillasyster som är mitt största stöd. När jag ringde syrran och berättade om lilla grynet och det tickande hjärtat så blev hon så lättad att hon grät. Och hon gråter inte för mycket. Det visar hur mycket hon bryr sig <3 Älskar dig lillasyster <3
Stanna kvar nu hjärtegrynet - din moster längtar efter dig <3
Hej bönan! ja visst är det jobbigt att stressa och oroa sej hela tiden, men tyvärr har jag oxå gjort det. Man vill ju att allt ska gå bra! Angående tungt att andas och tickande puls så hade jag samma problem, just i de där veckorna och det höll i sej. Det var pga att hormonerna ökar snabbt under tidig graviditet och det gör att man kan bli överstimulerad fast det är länge sen äggplocket. Men läkaren tyckte det var bra att ta ett EKG för säkerhets skull eftersom en graviditet har även en benägenhet att frambringa rytmstörningar. För mej var det speciellt besvärligt att ligga ner på kvällen. Hjärtat höll på att hoppa ur halsen och jag fick som lite ångest-känslor med det. Ökad blodcirkulation visst, men jobbigare att andas kanske mer i ett senare skede?! Ring din barnmorska och berätta det imorn och se vad hon säger. Och visst kan det ha med stress och oro att göra med. Försök vila och ta det lungt, men lättare sagt än gjort- i know! kram.
SvaraRaderaTack snälla för svaret! Kram
SvaraRadera