Ultraljud vecka 20

Igår var vi på ultraljud. Var ju nervös innan att det skulle ha hänt nåt och barnmorskans inledande ord gjorde ju inte saken bättre:
- Jaha nu buffar och bultar det väl för fullt där inne?
- Nej jag känner inget.
- Känner du inget? Ingenting?
- Näeee
- Men har magen växt då?
- Ja, nej, jag vet inte!
Och så dog jag lite inombords. Men när vi började titta så såg vi lilla grynets hjärta slå så fint så. PUH <3 Danne och jag tittade på varandra och log.
Vårt lilla gry är en bångstyrig liten sak. Vill inte bli mätt och så. Förklaringen till att jag inte känt nåt är att den ligger långt ner och bakom livmodern som då fungerar som en stötdämpare. När vi skulle titta på ansiktet så körde den hela tiden upp händerna och höll för :-) Sedan skulle hon kolla att alla organ såg fina ut men det var inte det lättaste då bebis vägra flytta sig. Men hjärnan såg fin ut. Vi fick tid för nytt ultraljud om tre veckor och då ska hon försöka se hjärtat och ryggmärgen lite bättre. Något kön kunde hon inte se så det hoppas vi få reda på nästa gång. Men helt underbart att lilla grynet mår bra och att hjärtat slår. Det är det enda som betyder nåt <3 Min lilla envisa bebis <3 Kanske är en riktig liten blygis och då lär den väl få en chock då den träffar sin kusin Milo för han är nämligen allt annat än blyg :-) Mosters gäpiga rackarunge <3

Örat har blivit liiite bättre, med betoning på lite. Har fortfarande ont, lock för örat och hör knappt på det örat. Blir sjukskriven veckan ut. Blää jag saknar mina kollegor och alla fna barn!!!