I torsdags var vi på 3D ultraljud. Helt underbart att få se lillkillen därinne. Vi log mest hela tiden :-)
Men han är envis. Ville icke flytta på sig ens en millimeter. När vi skulle försöka få ett bra kort på ansiktet så höll han för med fötter och händerna. Han ligger i sätesbjudning med rumpan neråt och fötterna uppe vid huvudet. Ungefär 10% av alla barn gör tydligen det. Om han inte vänder sig så försöker barnmorskan vända honom i vecka 35 annars blir det snitt. Känns inte så kul... Blir ju liksom snuvad på förlossningen då. Men det viktigaste är ju trots allt att han kommer ut välmående.
Under ultraljudet kollade han även på alla organ igenomskärning och njurar, lever, lungo,r hjärta och hjärna medmera såg fint ut. Skönt!
En liten knubbis fick vi reda på att det är. När man mäter barn i den här åldern, där 1 är de smalaste och 100 är de tjockast på en skala mellan ett till hundra så ligger lillkillen på 94,2. Kanske inte kan kallas lillkillen mer? :-)
När vi skulle kolla på snoppis för att se att det verkligen var en pöjk så grabbade han tag i snoppen och vägrade släppa. Typiskt karlar va :-)
Moderkakan ligger på höger sida och skymmer pojkens ansikte så därför fick vi inte jättebra bilder och film. Men då behövde vi bara betala 900 kronor istället för 1500 kr och får komma tillbaka om tre veckor om vi vill och då kostar ultraljudet bara 600 kr. Får se hur vi gör. Det viktigaste var ju att se att han mådde bra och det gjorde han. Att få bilder var bara en bonus. Får filura på det...
Lillkillen o profil, suger på underrläppen
Lillkillen framifrån, moderkakan på vänster sida
Han är det vackraste barn jag sett <3