Min lilla kille ligger i sätesbjudning det vill säga med stjärten ner. Ungefär 10% av alla barn gör det sa han som gjorde 3D ultraljudet och min barnmorska sa att de flesta barn brukar ha vänt sig vid det här laget. Har barnet inte vänt sig till vecka 35 så gör man vändningsförsök. Annars blir det snitt.
Jag vill INTE snitta. Om jag har förstått det rätt så snittas jag och de tar ut killen, sedan får jag se min son men inte hålla honom då jag ska sys igen och sedan rullas till uppvaket där man får ligga 3-4 timmar. Stämmer detta? Vet ni?
Jag står inte ut med tanken på att skiljas från min son. Min första son. som jag kämpat så hårt för. Jag vill få ut honom och ha honom nära mig. Jag vill vara med honom och jag vill att han ska ha sin mamma hos sig de första timmarna i livet. Jag känner honom varje dag i mig och tanken på att skiljas från honom, om så bara för några timmar, är fruktansvärd. Igår bröt jag ihop totalt och jag tänker jag på detta hela tiden. Det hjälper inte att folk säger till mig att sluta oroa mig för det gör jag ändå. Min son...
Självklart klarar Danne av detta lika bra som jag och jag har fått honom att lova att ha honom på sitt bara bröst så lillkillen får ligga hud mot hud. Det är viktigt för mig.
Stämmer detta kring hur ett snitt går till? Storken, du är ju barnmorska... Och finns det risker med att göra vändningsförsök?
Gumman lille vän <3 Skrämde jag dig nu? Alla / Allt är ju olika, likadant med förlossningar. Jag berätta min upplevelse, och mitt berode ju oxå på att jag förlora så mycket blod och att jag reagerade på sputan och fick galen klåda. Och att jag vart så dålig efteråt . Medans jag har flera vänner som bara vill göra snitt för att dom är pigga och uppe snabbt efteråt osv. Så alla är ju olika / varje förlossning är olika , dåligt samvete jag fick nu! Det var inte för att skrämas jag berätta, bara fakta eftersom du var så nyfiken på´t <3
SvaraRaderaNej då du skrämde mig inte, är inte rädd för att snitta bara det att jag inte vill vara ifrån min son för att vara på ett uppvak. Så du behöver inte ha dåligt samvete för du har inte skrämt upp mig :-) Kram
RaderaJag snittades (akut) men behövde inte vara ifrån vår lille kille någonting. Jag var vaken under hela snittet och barnmorskorna var jätteförstående med att jag inte ville skiljas från min lilla familj. De lät både bebis och man vara med på uppvaket i ca 2 timmar. Sedan rullades vi upp på vanligt rum och kunde fortsätta njuta :)
SvaraRaderaJag vet att det låter klyshigt och svårt att ta till sig, men det viktigaste är i slutändan att alla mår bra.
Stort lycka till!!!
Tack för ditt svar, det lugnar. Då vet jag att jag inte behöver lämna dem för att ligga på ett uppvak alldeles själv utan att de kan vara med, det var det som jag var orolig för.
RaderaJag får panik av att vara själv på sjukhus och att då behöva skiljas från min son och danne kändes outhärdligt! Men nu känner jag mig mycket lugnare.
TACK!
Arbetar på förlossningen med just kejsarsnitt. Det är olika vilket tillvägagångssätt som barnmorskorna har, en del går ut med barnet och pappan ur rummet och mamman får då vara ensam med personal på salen men sedan kommer de tillbaka. Andra lämnar inte opsalen med barnet utan de gör allt inne så mamman ser hela tiden. I nio fall av tio sär jag jobbar får mamman åka till uppvak i några timmar medan barnet får vara hos pappan kvar på förlossning/bb. Det är inte att rekommendera att barnet och pappan följer med till uva då det finns massa andra patienter där som precis opererats och behöver lugn och ro samt övervakning. Självklart får man en stund med barnet innan man åker till uppvaket men ändå. Tycker du ska skriva ett brev med vad du önskar, tex att bm inte lämnar salen osv OM det skulle behövas med snitt. Det är olika på hur många som är i tjänst och hur många som föder beroende på om de kan ha koll på dig på bb istället för på uva. Så fungerar det där jag jobbar, men så behöver det ju inte vara överallt. Men prata med bm och även förlossningen. Lycka till och grattis till sonen! Förstår dina känslor och skulle själv heller inte vilja snittas om det absolut inte behövdes. Vi är gravida nu i v 22 och äntligen kan jag gå till jobbet utan en klump i magen:) kram!
SvaraRaderaNej jag misstänkte nästan att det är svårt att få personer in på uppvaket, och jag vill nog inte ha min son där heller...Förhoppningsvis får jag vara kvar på bb då, jag brukar vara en jävel på att få som jag vill när det väl gäller ;-)
RaderaTack snälla för ditt svar och GRATTIS till din lilla bebis i magen :-)
Hejsan! Jo, jag förstår dej precis då du skriver at du inte vill bli snittad, det kan kännas som att "missa" the big thing. Men sedan då man vants sej vid tanken blir det bra det oxå, det är ju även en förlossning, bara på ett annat sätt. Därför har du rätt att ge dina önskemål på hur förlossningen ska bli. Alla sjukhus har sina egna rutiner men ofta kan man rucka på sådant för mammans bästa/ önskemål. På vårat universitetssjukhus förs barnet iväg för att mätas och vägas och då är pappan med. Sedan får pappan ta barnet i hud mot hud och vänta på att mamman är klar och kommer dit för att ta över hud mot hud kontakten. Efter planerat snitt är man oftast rättså välmående och klarar bra av det. Tyckte själv att det hjälpte mej mycket då jag visste att pappan hade hand om pojken. Tror att många- om inte de flesta sjukhus nuförtiden kör med hudkontakt eftersom det är till så stor nytta för barnets anpassning (och föräldrarna förstås:) Annars är de nog gammalmodiga av sej och behöver definitivt ändra sina rutiner bums. Så ni ska tala med en barnmorka där om era önskemål! Och kom ihåg att upprepa ert önskemål till flera personer där- informationen "tappas" lätt bort :( Man känner sej lite som en tjatare (som jag då tjatade med alla om att det inte får ges en endra droppe av ersättning åt min son :)Och angående vändningsförsök så finns det risker som med alla andra "ingrepp" men riskerna är små och man har hjärtljudsövervakning för att se att bebin mår bra. Har aldrig varit med om att det skulle ha blivit någe problem under vändningen! Så det ska nog gå bra ifall det blir en liten envis kille som vägrar vända sej själv :)
SvaraRaderaKram storken (lilla E:s mamma:)
fortsätter lite här... Och jag känner precis igen mej på det du skriver om din son. Din första son som ni så kämpat för och att du inte vill vara en sekund utan honom. Denhär känslan har jag fortfarande och tar honom fortfarande i hudkontakt ibland bara för att jag älskar honom så mycket att det gör ont. Och sedan gråter jag en skvätt av lycka för att han är så fin :) Så nej, du ska inte vara utan honom alls tycker jag.
SvaraRaderastorken (fy så lat jag är som inte årkar logga in:)
Tack snälla för ditt svar! Ska prata med min barnmorska nästa gång vi ses. Jag förstår att du älskar honom så det gör ont, han är jättefin! Och jag älskar redan min son så det värker i hjärtat, kan knappt tänka mig kärleken när jag har honom i min famn <3
RaderaKram till dig och lilla E