När Alex låg i magen hade jag en bild om hur han var som person och den stämde verkligen. Han är en lugn och väldigt snäll liten kille med stort tålamod.
Men han är även envis. Det visste vi redan när de skulle göra ultraljud och han blev irriterad och höll för ansiktet med händerna eller försökte buffa ihop sig ännu mer så vi inte skulle se han :-) Och nu kommer den där envisheten. Min envishet. Som är min största styrka men många gånger ställer den till det. På så vis är Alex lik sin mor. När han vill ha något så spänner han ögonen i den saken, koncentrerat som fasiken, och sen ger han sig inte förräns han får tag i det. Går det inte blir han arger! Men härligt med lite humör i allfall får jag säga. Beslutsam är av godo!
Vår fina lilla kille. Om det fanns ord som kunde beskriva hur mycket vi älskar dig så skulle jag använda dem. Men det finns inte så stora ord. Kärleken till dig går inte att beskriva. Men vi upplever den varje dag. Tack för att du finns i våra liv <3
Håller med om att det går fort!! Och så mycket de utvecklas vecka till vecka... Alex är så fin och sååå lik mor sin! :D
SvaraRaderaJa hjälp va fort det går, vart finns bromsen?! ;O) Mysiga bilder,så söta grabbarna! så kul att se! Härlig bild på mormor med grabbarna, haha ;O)/ Jenny ( Glömmer alltid att skriva namn när jag kommenterar hära, men du förstår nog vilka som är jag kanske?!haha)
SvaraRadera