Jag frågade hur länge man måste vänta innan man gör återläggning och hon trodde nog att jag var sugen på att komma in typ imorgon för hon svarade "ja man ska ju ha slutat amma..." Jag ville bar veta om de typ hade en gräns att man måste vänta minst ett år emellan eller liknande. Men det hade de inte.
Så. Syskon. Man hör ju ofta om folk som gjort IVF en gång och som sen blivit gravida på egen hand. Alla känner typ någon känns det som (om det inte finns konstaterade fel vill säga). Man hoppas ju. Att vi är en av dem som helt plötsligt kan. Men jag håller inte andan för att så är fallet.
Vi pratade om det igår. D menar att det får bli som det blir. Han känner ingen brådska med nästa försök, tycker det är roligt om vi skulle bli gravida helt plötsligt, men är också nöjd med det barn vi faktiskt fått så han känner nog att det skulle vara tillräckligt med den fina pojke vi har om vi inte lyckas få fler.
Kan jag känna mig nöjd? Nej. Alltså, missförstå mig rätt. Jag ÄR nöjd naturligtvis. Men jag vill ha fler. Vill var gravid igen. Föda igen. Få fler underbara små fisar :-) Och tycker synd om Alex om han aldrig får syskon. Mina syskon är fantastiska. min syster är inte bara min syster, hon är också min bästa vän. Malin Wollin sa att hennes syster var jordens salt. Jordens allt. Det är min syster också <3
När vi gör nästa försök vet jag inte. Jag är inte gammal. Men inte heller purfärsk. Blir ju 30 i år. Tid finns. Men räcker den? Det vet man inte när man är i detta träsk och trampar för saker och ting kan gå snabbt, kan ta lång tid, kan gå fel.
<3
Ni som gjort IVF, när vill ni börja med syskonförsök? Eller är ni "nöjda" och vill inte gå igenom allt igen?
Jag skulle vilja vara gravid igen redan igår :-)! Jag längtar efter en ny graviditet, jag vill föda igen och självklart vill jag ge ett syskon till Arvid. Men jag ammar fortfarande och tänker göra det ett bra tag till. Jag är mest orolig för min ålder, vi har verkligen inte så mycket tid kvar att kunna försöka, jag önskar jag vore i din ålder :-).
SvaraRaderaFör oss beror allt på när jag slutar med amning, efteråt kommer vi säkert försöka igen. Och sedan får vi se hur det blir, om vi får "bara" honom blir jag även världens lyckligaste.
Kram
Det där med syskonförsök kan jag förstå kan vara klurigt om man gått igenom ivf. Jag tycker att det är svårt med syskonfrågan trots att vi blivit gravida "på egen hand". Har alltid ansett att en graviditet är ett jättemirakel hur den än sker och känner mig verkligen inte trygg med att det ska gå att få syskon bara för att vi blivit gravida förut. Sen var jag sjukt orolig hela graviditeten för att barnet skulle dö och kunde inte njuta alls. Ibland vet jag inte om jag orkar gå igenom en graviditet igen, även om jag vill ha ett till barn och ge Ida syskon. Har aldrig mått så dåligt i hela livet som när jag var gravid, detta med att inte kunna kontrollera att barnet mådde bra gjorde mig galen... Ska jag gå igenom det igen (om vi lyckas bli gravida igen) så behöver jag nog proffshjälp att hantera oron. Trodde jag skulle känna mig lugnare efter att jag fått ett barn men när jag tänker på en ny graviditet så knyter det sig i magen direkt :-( Känner mig dock ganska säker på att du kommer lyckas med önskan om fler barn :-) Känns i magen att så blir det! ;-)
SvaraRaderaÅh hoppas att du har rätt :-)
SvaraRaderaNej syskon är ju inte självklara bara för att man lyckats bli gravid en gång och oron kan ju finnas där ändå.. Jag hoppas att jag kan njuta mer andra gången och inte oroa mig lika mycket men känner jag mig själv rätt så är jag lika orolig då!
Kramar till dig och Ida
Jag som gjort ÄD vet ju att åldern på dig inte spelar särskilt stor roll alls om vi pratar om ägg som redan hämtats ur din kropp. Men känslan är, vet jag ju också, att man kanske inte lyckas på de ägg man har hämtat och då måste göra ny behandling och det stressar såklart. Det är lätt för mig, som är 10 år äldre än dig (okej då, 12 år :)), att säga att jag skulle ta det piano om jag vore i din ålder.
SvaraRaderaNu har jag inte fått mitt efterlängtade barn ännu men jag är helt inställd på syskon, kanske med 2-3 år emellan (födsel alltså). Får se om jag känner lika när jag är trött så ögonen hänger ut ur huvudet :) Kan känna att ork och risk, som är lite åldersrelaterat, får påverka vårt beslut den dagen.
Ni kommer fram till något bra, fundera medan du ammar och prata mycket med varandra.
Kramar!
Jag kände direkt att jag ville ha ett barn till så vi ringde kliniken så fort min mens kom tillbaka (efter ungefär 7-8 mån). Det blev 18 månader mellan våra tjejer vilket är en utmaning men ifall jag fick göra om det igen skulle jag inte ändra på nått. Vet inte ifall vi vill ha fler barn men har inte införskaffat ngt preventivmedel så om det nu skulle hända ett mirakel och vi blir gravida av oss själva är han eller hon mer än välkommen.
SvaraRadera/Linda
Jag förstår dina tankar. Det tog oss 5 år att få till vår son vem säger att det inte tar längre tid för syskon. Idag fyller han 8 mån och jag känner en sådan längtan till syskon! Tyvärr har vi inga embryon i frysen så vi måste göra ett helt nytt försök men vi har sagt Max 2 behandlingar till sedan får vi nöja oss med det mirakel vi har. Men man slutar aldrig hoppas att man är en av dom som lyckats på egen hand efter en massa ivf försök ( i vårt fall 4st)
SvaraRadera