Skapade mig en blogg för att kunna få stöd från er andra mammor utan barn. Läser många bloggar för det är så skönt att få stöd och inse att det finns fler som längtar så oerhört efter ett litet knyte.
Jag har alltid älskat barn, varav mitt val av yrke som förskollärare, men har alltid känt en oro över att kanske inte kunna få barn. En känsla som legat och gnagt, som kanske de flesta kvinnor har? För fyra år sedan bestämde vi oss, jag och D, att det var dags att göra vår familj större. Men mensen fortsatte att komma och oron blev större och större. Vi tog kontakt med rmc i linköping och hoppades att det skulle lösa sig fort. Inga förklaringar till barnlösheten hittades och vi fick hormonstöd med mera. Inget hjälpte. Sommaren 2010 hade jag lyckats bli gravid utan hjälp från rmc men det slutade med ett utomkved. Vi började med IVF, eller rättare sagt ICSI, men det gick inte vägen. Två embryon frös vi ner och nu ruvar jag på ett av dem och hoppas allt vad jag kan.
Som sagt, ruvardag 8, och jag letar hela tiden efter tecken. Är jag mer trött? Hungrig? Mår jag lite illa? Känner jag mig yrslig? Klämmer på brösten för att känna om det ömmar...Ni vet va? Känner igen er? Vill bara att testdagen ska vara här, ska testa 9:e juni. Hoppas hoppas hoppas...
Lilla bönan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar