Väntan är värst

Denna eviga väntan hela tiden. Man väntar på att få komma på behandling. Man väntar på ägglossning. Man väntar på att få ta graviditetstest. Man väntar på ett glatt besked. Väntan, väntan, väntan. Man väntar inte på mensen dock. Men lik faan kommer den till slut.

Att vänta är olidligt. Man går på toaletten konstant för att se efter om det har kommit mens, man känner efter hela tiden - molar det i magen som vid mens? eller molar det som om någon växer därinne?

Vid fösta IVF försöket var jag så positiv. IVF känns ju liksom som sista utvägen och när det inte tog sig så raserades allt. Allt hopp bara försvann. Nu hoppas jag igen. Känns som att chansen är större andra gången på nåt sätt. Då är det ju mer naturligt. Och min kropp har ju varit gravid förut trots att den satte sig fel. Åh hoppas hoppas....

Väntan är olidlig...