VILL HA BARN

Köpte mig en bok som jag börjat läsa och som beskriver precis hur jag känner. För det är svårt att förklara för nära och kära vad man känner och tänker när man så gärna vill ha en liten bebis men inte lyckas. Boken heter "Vill ha barn" och är skriven av Kerstin Fredholm och Ingela Johansson Rosander. Ingela lyckades bli med barn på åttonde ivf-försöket.

De skriver om kvinnors och mäns sätt att sörja när det misslyckas. Kvinnan blir vansinnigt ledsen och otröstlig. Mannen blir också ledsen men kanske mest orolig för sin kvinna. Han längtar i och för sig lika mycket efter barn (sid.16). Detta stämmer så väl in på oss. D.s hjärta brister när han ser mig ledsen och försöker skydda mig från saker som jag ska bli ledsen av. Men det går tyvärr inte att skydda mig, jag tänker och känner alldeles för mycket och behöver prata om det med någon. Så jag har valt min fina lillasyster. För hon vet precis vad hon ska säga, fast det vet hon inte själv. Men hennes ord tröstar ALLTID <3

Sedan ilskan. Jag har pratat med min finaste kollega om ilska. Att jag känner mig arg. I boken menar de att barnlösheten leder till en livskris eftersom man ständigt pendlar mellan hopp och förtvivlan. De vanligaste symptomen hos både kvinnan och mannen är ilska, isolering, skuld och depression. att befinna sig i en kris innebär att förlora kontroll och då är vrede en vanlig reaktion. 

Man tänker även på detta hela tiden. Så man är stressad jämt. "Tänk på nåt annat" "Gör nåt annat" säger folk omkring men det går inte. Dessa tankar tar upp ALL tid. Att höja livskvalitén  under utredning och behandling är inte ett rimligt mål. Snarare handlar det om att inte förlora livskvalitén och att härda ut. Och det är precis vad jag gör just nu. Härdar ut. Så förlåt för att jag inte orkar göra en massa saker eller träffa en massa folk. Det är för jobbigt just nu...men jag härdar ut.