Vi har försökt få barn i cirka 4 år. När inget hände sökte vi hjälp på rmc. Inga fel hittades och jag fick hormonstöd. Det hjälpte inte.
Sommaren 2010 berättar min lillasyster för mig att hon ska ha barn och det blir en chock för mig. Som tur är står vi varandra så nära så efter att chocken lagt sig kunde vi stötta varandra. En dag börjar jag få små blödningar som pågår i ungefär en vecka. Jag tänker att jag kanske kan vara gravid, hoppas det men vågar inte köpa ett gravtest, hatar när det visar negativt gång på gång. En dag får jag jättont i magen och ringer lillasyster som följer med upp till akuten. Där tar de ett gravtest och berättar att jag är gravid, men de ska göra ultraljud för att se om allt är som det ska. Men den lyckan när jag fick höra att jag var gravid. Jag vände mig om mot min fina syster och så log vi stort båda två. Är det sant? Är vi båda gravida samtidigt! Sedan får vi sitta i flera timmar och vänta på ultraljudet och jag är så glad. Vi vet att något kan vara fel men vad är risken för det liksom...Jag har ju lyckats bli gravid på egen hand varför skulle något vara fel då, hur stor är den risken? Stor visar det sig. När läkaren kommer och gör ultraljudet ser jag direkt i hennes ansikte att något är fel..På ultraljudet får jag se min lilla böna och hjärtat som tickar..Men bönan ligger inte i livmodern utan har fastnat i ena äggledare...Sedan bryter jag ihop totalt, faller... Tack fina lillasyster för att du finns <3
Sen kommer mörkret… när bönan inte skulle få leva längre... det var så sorgligt och det gjorde så ont… Lilla bönan <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar