Fortfarande ingen mens. Det första jag gjorde när jag vaknade var att känna efter. Men nej, den hade inte kommit och det lilla hopp jag har finns kvar.
Men jag tycker allt att det känns i äggstockarna..men det kan likväl vara inbillning...
Nu börjar tankarna på om man ska tjuvtesta lite i förtid... Men det törs jag nog inte. Vet ju hur besvikelsen smärtar i hela kroppen när testen lyser med sitt stora feta minus. Det värsta jag vet. Tänk att få testa positivt. Tänk hur många gånger jag tänkt att det ska vara positivt och funderat över hur jag ska leverera resultat till D.
- Du ska bli pappa!
- Vi ska ha barn!
- Jag är gravid!
- Säg hej till vår bebis!
Kommer jag nånsin att få använda någon av dessa fraser??
HOPPAS...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar