Tre veckor kvar att jobba. Jag har räknat ner och glatt mig åt att få gå hem och varva ner och inte tänka på något innan min fina lilla pojke kommer. Men så lätt är det inte riktigt. Det insåg jag igår. Så inatt har jag knappt sovit en blund, har bara legat och tänkt på mitt jobb (varvat med ett x antal kissepauser då någon tycker att det är roande att trycka på sin mammas blåsa). Jag insåg att jag har en hel kvalitetsrapport som ska renskrivas. Min tid till detta är på onsdagsförmiddagarna och nu faller det sig så att kommande onsdag är det möte, onsdagen efter är det röd dag vilket innebär ledighet och den tredje och sista onsdagen är vi alla arbetslagsledare på avslutande heldag. Så det finns alltså ingen tid kvar. Detta gjorde att jag startade dagen med att kräkas.
Just nu sitter jag ute i min trädgård och skriver och försöker finna ro. Det brukar lyckas. Min trädgård är min fristad.
Och jag vet att det kommer att lösa sig men jag vill att allt alltid ska vara planerat, organiserat och perfekt i mitt jobb.
Ja ni, det kanske är väldigt bra för mig helt enkelt att få vara hemma ett år och inte behöva tänka på massa sådana här saker...
Så; nu är det helg så jag släpper detta. SLÄPP.
Klart!
Jag kan lämna Milo hos dig en timme så märker du att man inte kan ha det planerat, organiserat och perfekt ;-)
SvaraRaderaFör så är det ju att ha barn. Man kan inte gå efter ett schema på vad och när man ska göra saker. Inget blir organiserat, men man kan ju försöka planera i den mån man kan. MEN, slappna av. Lättare sagt än gjort, men det får bli som det blir på jobbet. Stressa inte över det, jag menar, vad gör det om hundra år att det inte blev precis så som det var tänkt från början?