Igår var det den 16 juli. Den beräknade dagen för lillkillen att komma ut. Han kom dock inte.
Just nu är jag lite sur. Och då har jag bara gått en dag över tiden... Men det känns ärligt talat som om han aldrig ska komma och det gör mig livrädd. Jag kan liksom inte föreställa mig att jag ligger på förlossningen med min son i mina armar. Det känns så otroligt lång bort.
Man har ju gått och räknat ner dagarna tills igår. Vad ska jag nu räkna ner till? Den 30:e juli? Datumet då han ska ut vare sig han vill eller inte. Och jag slösar ju föräldradagar från och med igår. Dagar som kunde spenderats med mitt barn...
Usch vilken jävla humör jag har idag känner jag. Dags att väcka älskling! mohahaha
Åhh tack!! Det är så skönt att höra från andra att man får det. :) Men det tar emot att sitta och beklaga sig över något så underbart..
SvaraRaderaÅh, ja det förstår jag att du gör, du lär nog längta lika mycket som jag själv. :) Men skruttungarna tittar nog snart ut, bara vi som får bättra på tålamodet lite innan.. ;)
KRAMAR!